Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl IX - Straffdomar över Sigismunds anhängare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bland dem som i Linköping dömdes till döden var även
Arvid Stålarm. Han fördes samtidigt med de andra
herrarne ut till Linköpings torg men fick nåd, sedan han sett de
andras blod rinna. Vid underrättelsen därom skämtade han,
sägande: »Vad skola mina medbröder tänka, efter jag intet
kommer efter? Visst lära de mena, att jag är till helvetes
faren, efter de icke se mig hos sig i himmelen, dit de
väntat mig efter.»
Även Hogenskild Bielke undgick denna gång det öde,
som hotade honom, ty man kunde ej få något fällande bevis
mot honom, ehuru Karl svor vid himmel och jord, »att
den gamle räven var rätta orsaken till allt». Hans mål
blev uppskjutet till ett följande möte. I anledning därav
och med hänsyftning på hans sjukdom skrev hertigen till
honom: »Alldenstund Gud allsmäktig, som en rättvis
domare och hämnare är över allt förräderi, haver hemsökt Eder
med sitt straff, så bör Oss icke falla uti Hans dom.»
Emellertid blev den gamle mannen hållen i fängelse för
att fem år senare åter ställas inför ständernas domstol.
Anledningen till den riksdag, som då sammankallades,
uppgavs av Karl vara den, att ett »så förskräckligt och
ohörligt förräderi blivit uppenbarat, som aldrig tillförene
bland Sveriges män är hört vordet». Under sådana
förhållanden ville konungen icke fortfara med regeringen, ty bättre
vore att »bo bland ulvar och björnar» och taga sin föda var
man kunde än bland ett folk, som aktade varken ed eller
tro. De som nu anklagades för förräderi voro Hogenskild
Bielke, Arvid Stålarm och en tredje herre. De bägge
sistnämnda dömdes först till döden men benådades med
fängelsestraff, från vilket Arvid Stålarm befriades först 1620, av
döden.
Som bevis mot herr Hogenskild framlades nu åtskilliga
brev, i vilka han använt de hätskaste uttryck om Karl. Han
kunde icke förneka vad han själv skrivit, och utgången var
därför given. I ständernas dom säges det, »att han, som en
skändelig äretjuv, har hållit vår allernådigste konung för en
djävulsk, ogudaktlg, falsk och blodtörstig tyrann och
skrifteligen kallat honom en obarmhärtig och oblid förföljare,
önskande att han måtte förgås uti sin egen önska». Därtill
hade han »icke dragit försyn att kalla vår nådigaste furstinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
