Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl IX - Finnarne i mellersta Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och då han till hemmet kommit,
ut på fältet se’n dem tömma.
Från ett träd en liten fågel
kvittrar då: »Ej växer säden,
om man först ej rödjer marken,
hugger ned och bränner träden.»
Gamle trygge Väinämöinen
då en yxa låter smida,
och en sved han sedan hugger
vid den stora skogens sida.
Alla vackra träd han fäller,
och en björk han blott ses skona,
för att himlens fåglar finge
vila sig uti dess krona.
Örnen svävade bland molnen,
och han kom nu dit och sporde:
»Varför är väl björken lämnad?
Vartill kan den vara ämnad?»
Gamle trygge Väinämöinen
svarar då: »Åt himlens fåglar
den till viloplats är ämnad;
därför blott den blivit lämnad.»
Då slog örnen eld åt honom,
och han tände sedan sveden.
Nordan ven, och elden brände
snart till aska alla träden.
Sedan tog han gyllne kornen,
dem han i sin väska hade,
och i askan där och mullen
sådde han dem ut och sade:
»Nu jag sår det gyllne kornet
mellan svedens svarta bränder,
sår i kraft av skaparns godhet,
sår som med hans egna händer.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
