Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl IX - Polska kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med skam. Förty de hava föga heder här inlagt: låta jaga
sig som en hop med harar. När de hörde en polack nämnas,
hade de så gott som skitit i brackan.[1] Detta give Vi Eder
till svar.»
Gyllenhielm var, som synes, härdad; men i det brev han
senast fått voro dock tillvitelserna alltför orättvisa mot en
man, som redan lagt i dagen både ovanlig tapperhet och
krigserfarenhet. Han drevs till ett förtvivlat steg och beslöt kasta
sig mot de överlägsna och välrustade polackerna med ett
rytteri, som saknade både harnesk och lansar. Soldaterna
fingo befallning att taga med sig »en staka, fyra eller
halvfjärde aln lång, spitsad och bränd på båda ändarne». Dessa
stakar skulle man sätta fast i marken, riktade snett uppåt,
till skydd mot rytteri. Med dylika vapen skulle man möta
en till antalet överlägsen fiende, som var utrustad med både
lansar och harnesk! Svenska rytteriets dåliga utrustning
förklarar en sådan händelse, som att året förut en avdelning
därav lät slå sig på flykten av en fyra gånger mindre polsk
styrka.
Gyllenhielms undsättningsförsök misslyckades naturligtvis,
och Kokenhusens tappra försvarare måste dagtinga.
Polackerna medgåvo dem fritt avtåg men höllo icke sitt löfte utan
överföllo de borttågande och nedhöggo större delen av dem.
Motgångarna gjorde Karls lynne allt värre. Befälhavare,
som ursäktade sig med att de ingenting kunde uträtta, fingo
veta, att »jorden är alltid frusen för lata svin». Ingen gick
säker för handgripliga tillrättavisningar från sin konung, ja
samtida »sannfärdige tidender» påstå, att »när någre svenske
ryttare eller soldater begärde av fursten penningar eller kläde,
slog han dem med en buldanner, som han dagligen hos sig
haver, till dess han såg, att han var död, så att han många
med sina egna händer slagit och skjutit haver till döden».
Snart kände sig Karl emellertid stark nog att själv ingripa
i krigshändelserna, ryckte mot polackerna och drev dem
framför sig ända till Riga, som de själva innehade, ja
somliga »kommo med våta fötter över Düna igen» och räddade
sig nätt och jämnt in i Kurland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
