Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl IX - Polska kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ock med predikande och skrivande både natt och dag sina
undersåtar därtill förmana, att de skola hava liv och blod
ospart för deras religions skull. Men I och de andre Våre
präster handlen där tvärt emot och viljen icke allenast intet
hjälpa, därmed man kan göra fienderne motstånd, utan ock
oppeggen krigsfolket till ohörsamhet, så att de intet skola
rätta sig efter sin befallningsman utan draga hem tillbaka
igen, efter som Vi have förnummit icke en resa utan ofta
vara skett uti Livland, därigenom krigsfolket hava blivit
så genstörtige, att man intet haver kunnat med dem uträtta.
Om nu sådant är rätt gjort och en prästmans ämbete
likmätigt, vilke böra förmana undersåtarne till hörsamhet emot
deras överhet, det give Vi Eder till att betänka. Och efter
Vi se, att Eder är om religionen intet till att görande[1] utan
Edert uppsåt går där allenast uppå, att I uti religionens
namn haven en frustuga, jul och goda dagar, så vele Vi för
Vår person giva religionen fri och därom skriva konungen i
Polen till, så bliver den trätan, som honom och Oss emellan
är, snart stilla; eller var[2] Eder det icke rådeligit synes, så
mågen I själv draga åstad och göra frid det bästa I velen eller
ock rycka med Edre präster i marken och göra fienderne
motstånd, så vele Vi sitta hemma och njuta den samma lägenhet,
som I nu haven. Vilketdera som Eder nu drägeligast synes,
det mågen I låta Oss veta. Ty Vi kunne på sådant sätt som
nu tillgår icke försvara land och folk, när undersåtarne icke
vela hjälpa därtill utan hava store friheter och tillgifter.»
Vad själva krigsfolket beträffar, gav icke blott rytteriet
utan stundom även fotfolket anledning till ogillande. År
1606 uttryckte Karl t. ex. sitt missnöje över att de
fotsoldater, som då kommit ut i fält, voro »allenast en hop odugligt
folk, som ingen värn kunde göra utan tjänte bättre gå vall
än bära värjor».
Till vårt lands lycka sattes emellertid polackerna snart ur
stånd att fullfölja sina vunna framgångar. Inre uppror
verkade förlamande på deras krigföring, och betydelsefulla
händelser i Ryssland togo snart deras intresse i anspråk. Det
fruktade moskovitiska jätteriket tycktes gå sin upplösning
till mötes, och inom dess gränser skulle svenska och polska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
