Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl IX - Kalmarkriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skådespel, som nu började. Först fingo de bevittna, hur
Some lät kläda av den ene efter den andre, och därefter se
dem störtas ned i strömmen, där islossningen just börjat.
Sedan befallde Some sina hakskyttar och landsknektar att
skjuta på offren, så att de blevo liggande en här och en där.
Blott en av dem lyckades över isstyckena rädda sig in till
sina kamrater i slottet.
En sådan karl var förrädaren Krister Some.
Förlusten av Kalmar slott, »en av rikets nycklar», grämde
den gamle konungen till den grad, att han i besinningslös
harm utmanade sin motståndare på envig.
Hans utmaningsbrev lydde så: »Vi Karl IX, med Guds
nåde Sveriges, Götes, Vendes, finnars, karelers, lappars i
Norlanden, de kajaners och esters i Livland konung, låte dig,
Kristiern den fjärde, konung uti Dannemark, veta, att du
haver gjort som ingen ärlig eller kristen konung, att du så i
oträngd måtto haver brutit det vänliga fredsfördraget, som
uti Stettin för fyratio år sedan upprättat blev, och är med
din krigsmakt dragen för Vår befästning Kalmar; och haver du
med sådan din fejd uppväckt ett sådant blodbad, som intet
är snart till att ställa.
Men på det att yttermera blod för din skull icke må
utgjutas, föreslå Vi nu dig, att du begiver dig uti egen person,
efter de gamle göters lovliga bruk och sedvana, uti en kamp
med Oss på slätte marken med två av dine krigsmän,
riddarmässige av adel, utan argelist. Där vele Vi ock uti egen
person mot dig själv träda, Vi för Vår egen person uti Våre
blötte kläder utan något kyriss eller harnesk, allena med
en stormhatt på huvudet och Vår sidvärja i handen; även
så kom du för din person emot Oss!
Om du icke detta gör, så hålle Vi dig för ingen ärlig konung
eller krigsman att vara. Där rätta dig efter!»
Kristian svarade med tarvligt hån och de grövsta
skällsord: »Vi, Kristian den fjärde, låte dig, Karl den nionde,
konung uti Sverige, veta, att din lättfärdiga, obeskedliga
skrivelse är Oss genom din trumpetare tillhanda kommen;
och hade Vi väl hoppats, att du Oss med sådan skrivelse
skulle hava förskonat. Men eftersom Vi förmärka, att
hundedagarne ännu ej äro förbi i din hjärna, så have Vi måst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
