Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenskt folkliv på 1500-talet - I högtidsprakt och festligt lag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Sauffteufel».[1] Den är vår äldsta kända nykterhetsskrift
men står icke på absolutistisk grund. Den fromme
ärkebiskopen definierar nämligen dryckenskap sålunda:
»Dryckenskap eller drinkeri kallas det — såsom allom nog är
kunnigt —, när en mer dricker, än nödtorften kräver.»
Författaren klagar över »denna vår närvarandes tid, där
nästan var man sin mandom med drinkeri bevisa vill; ty
så håller man nu det före mestadels — det Gud bättre —,
att den, som mest orkar dricka och störste ölkämpen är,
han är också den bäste och värd största ärona.»
Men dryckenskapslasten är, säger författaren, av flere
skäl fördömlig: dels är den i sig själv en stor synd, som
Gud förbjudit, och som i sin tur är orsak till många andra
synder, dels vållar den, att en människa tappar vett och
skäl, så att hon bliver såsom »ett oförnuftigt fä», dels
förstör den hälsan. »En drinkare haver sällan nattaro. Han
ligger och glöxer,[2] raklar,[3] kastar sig och är illa till pass.
Kommer han sig ock till sömns, så haver han stygga
drömmar. Om morgonen, då han skall stå upp — om han
eljes orkar upp —, så finner han sig vara alldeles
oskickelig: ont haver han i huvudet, därtill är då hans lekamen
så ömmer och lamer, som han vore aller sönderslagen; han
haver ock då till ingenting riktig lust, varken till arbete,
äta eller dricka, utan sitter och hänger huvudet. Sedan
följer då mångahanda krankheter, såsom yrsel, röd ögon,
mörk ögon, minneslösa, dövhet, margahanda flytande,
näsakvav, näsadropp, halsbränna, bröstbränna, lungosot,
leverböld, ond mage, bukrev, kallpiss,[4] sten, lämma[5] uti alla
lemmar, handaskalv, podager, slag, brottfall,[6] senodrag,
vattusot, gulasot, skabb — och ho kan det alltsammans
uppräkna? På sistone kommer därav ett stackot[7] liv, så
att man förr, än naturlig tid tillsäger, dö måste. Alle
förståndige och förfarne läkare giva här med rätt, att det så
haver sig i sanningene.»
Litteratur:
Troels Lund, Dagligt Liv i Norden i det sexstende
Aarhundrede: Bind I—XIV; häft. kr. 25:75.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
