Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenskt folkliv på 1500-talet - Ur »En gyldenne Book om unga personers Sedhers Höffweligheet» av Erasmus Roterdamus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Erasmus’ arbete, vilket i vårt land användes som
skolbok, hade författats till ledning för en ung hertig av
Burgund, vars »kristeliga upptuktelse» den store
vetenskapsmannen ledde. På svenska översattes boken år 1620, men
redan 1571 års skolordning föreskrev, att det latinska
originalet skulle läsas i de svenska skolorna. Vi anföra en del
utdrag efter den nämnda översättningen:
»På det att unge personers välskickade sinne uti alla
stycker ett klart sken ifrån sig giva måtte (vilket sken
allra mest synes uti ansiktet), då skola ögonen vara
tuktelige, blygsamme, hövelige, icke gruvelige,[1] vilket gräseligit
synes, icke skalkaktige, vilket hörer skamlöshet till, icke
ostadige och slängaktige, vilket hörer ursinnighet till, icke
snedögde, vilket dem som misstankafulle äro och med listighet
umgås anstår. Ej heller skola de vara för vitt uppspärrade, vilket
hörer narrar till, ej heller draga dem för mycket tillsamman,
så att ögnahåren gå över varannan, vilket dem ostadigom
tillhörer, icke starraktige, vilket dem förskräcktom tillhörer,
icke heller för mycket skarpsynte, vilket är tecken till vrede,
Icke heller vinkaktige och klafferaktige,[2] vilket är tecken
till skamlöshet, utan de skola ett blitt och vänligt sinne
ärevyrdeligen påskina låta. Ty det är icke obetänkt sagt av de
gamle vise, att sinne sitt säte haver i ögonen. De gamle
målningar säja oss ock, att det uti förtiden för en tukt hållits
haver, att med halva igenlykta ögon en anse. Likasom hos
en part hispanier aktas för ljuvligit och vänligit att
översikteligen någon beskåda.
Item så läre vi ock utav målningar, att det uti förtiden
haver varit ett fromhetstecken att hålla läpparna trångt och
smalt tillsammans.
Det är ock ohöveligit att blunda med det ena öga och med
det andra allena en anse. Ty vad är detta annat än som sig
själv enögdan göra? Därföre viljom vi tunnebindare och
smeder en sådan sed efterlåta.
Ögnabrynen skola vackert utrakte vara och icke
tillsammandragne, vilket är ett grymhets tecken, ej heller skola de
upplyfte vara i höjdene, vilket är ett förmätenhets tecken,
ej heller nedtryckte i ögonen, vilket är deras tecken, som
något ont i sinnet hava.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
