Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav II Adolf som barn och yngling - Gustav Adolf och Ebba Brahe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
älskliga och gladlynta hovfröken än med sin kusin och
tillämnade maka, den veka och pjunkiga prinsessan Maria Elisabet.
Men hertig Johan märkte snart, att en annan vunnit den
skönas hjärta, och denne andre var ingen mindre än den unge
konung Gustav Adolf själv. Han var då nitton år, hon sjutton.
Hennes namn var Ebba Brahe.
Gustav Adolf ville göra den sköna till Sveriges drottning.
Både hans farfar och hans farbror hade ju tagit sig gemåler
bland den svenska högadeln. Men det fanns en, som stod i
vägen för de ungas lycka. Det var den stränga »drottning
Kerstin». Hon fann det vara sin sons liksom dotterns plikt
att ingå sitt äktenskap icke med kärleken utan med den
politiska klokheten som ledstjärna. Av furstligt blod skulle
Sveriges blivande drottning vara; det var hennes orubbliga
grundsats. Det var nödvändigt, menade hon, att genom
giftermål mellan den unge konungen och en protestantisk
prinsessa stärka Sveriges ställning gentemot Polen, vars
konung vidhöll sina anspråk på den svenska kronan.
Men den myndiga änkedrottningen är för klok för att säga
ett bestämt nej till sonens önskan. Då skulle det kunna
hända, att den eldige ynglingen bleve retad och trotsade
till och med sin moder, efter vars starka vilja han annars
alltid fogat sig. Nej, hon blott uppmanar Gustav Adolf att
ge sig till tåls några år.
Samtidigt förbereder hon emellertid Ebba Brahe på att
den unge konungen under väntetiden kan skifta håg. Och i
sitt sätt att behandla sin hovfröken visar hon oförtydbart,
vad hon tycker om sonens böjelse. Aldrig är drottningen
nöjd med unga Ebbas arbete. Det tager ingen ända med
klagomålen, och Ebba Brahe upplever tunga dagar. Hennes
brev till den älskade äro fyllda av både vemod och
tacksamhet.
Men hon finner en tröst i att skriva till hjärtevännen och
försäkra, att hon till honom bär »ett troget, kärleksfullt
hjärta», så länge hon lever. Vemodsfullt känner hon dock,
att »mig, ringa jungfru, ej väl anstår Eders kungl. Maj:ts
konungske person att eftertrakta». Dock kan hon ej låta bli
att ha honom »stadigt i sitt sinne».
Hjärtevännen sökte ock trösta sin Ebba i hennes
bedrövelse. Han försäkrade henne, att hon »framför alla andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
