Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav II Adolf som barn och yngling - Gustav Adolfs friarfärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
se föremålet för sin längtan. Ej underligt att Hans Maj:t
var »perplex», som Johan Hand säger. Ja han »önskade sig
mycket hellre vilja vara i en slaktning mot sine fiender».
Först åts emellertid middag hos pfalzgreven. Bland de
förnäma brandenburgare, vilka infunno sig till måltiden, var
även en hovstallmästare, som brydde den unge Gustav Adolf
och flera gånger kom honom att rodna, isynnerhet när han
frågade efter den svenske konungens ålder, kroppsbyggnad
och fysionomi. Efter slutad måltid åkte hela sällskapet upp
till slottet, där de fingo träda in till änkekurfurstinnan och i
tur och ordning kyssa hennes hand. Hur det var fatt med den
hemlighetsfulle friaren, kan man förstå därav, att när turen
kom till honom, grep han så hårt om den tilltänkta
svärmoderns hand, att hon skrek »Aj, aj» och ropade till sig en
närstående brandenburgsk rådsherre samt viskade i hans öra
något, som svenskarne dock icke uppfattade.
I rummet befunno sig även kurfurstinnans tre döttrar,
men vår sagesman var ej i stånd att se Maria Eleonoras
»contenance» i detta avgörande ögonblick i hennes liv, ty i
anledning av hovsorgen efter hennes nyligen avlidne fader
var rummet »förmörkat» med svart kläde.
Följande dag fick man emellertid bättre tillfälle att
beskåda »fröken», ty då blevo gästerna mottagna i hennes
egen kammare. Pfalzgreven förde samtalet med henne,
men »var frökens tankar voro, vet jag icke, men ögonen
voro alltid vända på K. M:t».
Hittills hade allting förlupit helt ceremoniöst, men nu
börjar själva äventyret med den ena hemlighetsfulla
budskickningen på den andra. Den 17 maj klockan 3 om
morgonen knackar det på porten till svenskarnes härberge. Det
står ett bud därute, som nödvändigt vill tala med Adolf
Carlsson. Herr Carlsson kastar genast på sig kläderna och
går ut i sällskap med en följeslagare. Först efter goda två
timmar kommer han tillbaka.
Vad har hänt? Det blir naturligtvis ett allmänt tisslande
och tasslande, och Johan Hand »märkte väl, att Hans Maj:t
hade så vitt konverserat med fröken, att han hade bekommit
en kyss av Hennes furstliga Nådes mun uti hennes kammar».
Allt tycktes sålunda vara klart från de ungas egen sida.
Men Gustav Adolf hade redan hunnit bli vis i livets skola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
