Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Vårt land blir en stormakt
- Gustav Adolf tager avsked av sitt folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gustav Adolf tager avsked av sitt folk.
DEN 19 maj 1630, då flottan låg vid Älvsnabben, färdig
att avsegla till Tyskland med de svenska
regementena, tog Gustav Adolf farväl av de i Stockholm
församlade ständerna.
Högtidligt gripande var detta ögonblick, då han för sista
gången talade till Sveriges riksdag, och hans ord buro prägeln
av ett avsked för livet. Han bar på armen sitt enda barn,
den ännu ej fyraåriga Kristina. »Jag tager Gud, den
allrahögste, till vittne», yttrade han, »uti vilkens åsyn jag nu här
sitter, att jag detta krig uppå tager icke av eget bevåg eller
lust till krig, utan att jag är därtill retad och utmanad uti
någre åtskillige år, i det de kejserske hava gjort vår fiende,
de poler, bistånd, så att, därest det icke hade skett, vi ett
märkeligit[1] emot dem skulle hava haft framgång. Därtill
med äro vi ock av våre högst beträngde grannar,
[an]förvanter och svågrar[2] härtill uppmanade, ja ock av vitt avlägsne
konungar[3] kallade att företaga detta kriget och till det högsta,
att de förtryckte religionsförvanter måtte befrias ifrån det
påviska oket, vilket vi förhoppas med Guds nåde skall
kunna ske.
Och efter gemenligit[4] ske plägar, att krukan bärs så länge
till vatten, att hon på sistone sönder går, så varder ock mig
på sistone gångandes, att eftersom jag nu uti så många
farligheter för Sveriges rikes välfärd haver måst utgjuta mitt
blod — dock allt härtill genom Guds nådige beskydd till
livet oskadd—, jag dock på sistone det låta måste. Ty vill
jag före min avresa ock nu denne gången hava eder samtligen
när- och frånvarandes Sveriges undersåtar och ständer Gud,
den allrahögste, till själ, liv och all välfärd anbefallta,
önskandes, att vi efter dette usle och mödosamme levernet efter
Guds behag måge möta varannan i det himmelska och
oförgängliga, hos Gud oss beredda livet och glädjen.»
[1] Betydligt.
[2] Gustav Adolf var befryndad med flere tyska furstar och med Bethlen Gabor.
[3] Englands och Frankrikes regenter.
[4] Vanligen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:01 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/3/0111.html
