Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt land blir en stormakt - Svenskarnes tåg längs »Prästgatan»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Genom segern vid Breitenfeld hade Gustav Adolf blivit
herre över Elbelinjen. Hans nästa mål var nu Rhen,
Tysklands viktigaste flod. Genom Thüringerwalds
allvarsfulla barrskogar, som hos nordborna väckte minnen om
hem och fosterjord, förde han hären ned i den leende
Maindalen, in i det härliga Sydtyskland med riddarborgar på
vinkransade höjder, med rika kloster och mäktiga städer.
Gustav Adolf var nu inne på vad han brukade kalla »Die
Pfaffengasse»: Prästgatan, hela denna rad av andliga katolska
stater, som sträckte sig från foten av Thüringerwald utmed
Main och Rhen, kurfurstendömen, biskopsdömen och
abbotstift.
Här kom Gustav Adolf som befriaren. De fördrivna
protestantiska prästerna skyndade till honom för att i hans
skydd uppsöka sina församlingar. Katolikerna åter fruktade,
att »guldkonungen» skulle komma som hämnaren för allt
vad hans trosförvanter lidit och flydde därför i massor,
skräckslagna. »Herrar biskopar, prelater och andra av
klerkerna ville icke invänta svenskarne utan räddade sig
i god tid genom flykt till säkra platser», heter det i en
samtida berättelse. Men Gustav Adolf störde ingen i hans
gudstjänst. Han tvärtom uppmanade flyktingarne att
återvända. Den segrande hjälten lyssnade icke till de maningar
att hämnas, som höjdes från nitiska protestanter, ord
sådana som dessa i en samtida flygskrift: »Vinpressen är redo,
däri de ogudaktige skola söndertrampas. Må man därför
betala dem, som de hava betalat; må man iskänka åt dem
ur samma kalk, som de hava iskänkt!»
Men de katolska kyrkofurstarnes, klostrens och kyrkornas
ofantliga skatter blevo hans byte. En av de katolska
städer, där de största rikedomarna funnos hopade, var
Würzburg. Staden gav sig utan svärdsslag, och
furstbiskopen räddade sig genom flykten, men hans fasta slott
Marienberg, beläget på en klippa på motsatta stranden
av floden Main, bjöd svenskarne trots. Slottets besättning
sköt oupphörligt med kanoner och musköter, och en
kanonkula slog t. o. m. ned strax invid konungen själv, där han
stod i stadsporten, så att gruset från muren yrde upp i
ansiktet på honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
