- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / III. Gustaf II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid 1611-1660 /
175

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt land blir en stormakt - Den sjätte november

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Att segra, segra i dagens kamp
är ringaste ryttares tanke
ännu, då han fallande griper i kramp
sitt tag om springarens manke.»


De kejserliga musketerarnes fruktansvärda salvor, som
förstärktes av artilleriets eld, förmå dock endast för ett
ögonblick hejda svenskarne. Med dödsförakt bryta de fram
och sabla ned musketerarne till sista man. Konungen är en
av de främsta på högra flygeln, och med både ord och
handling uppmuntrar han sina gossar.

Där är han, där syns han i sträckt galopp,
se, plymen på hatten nickar!
I kyller hans jättegestalt söks opp
av vänners och fienders blickar.

Sin sviktande flygel han själv för an
och leder i handgemänget.
Han vägar sitt liv som en simpel man,
och skidan är tom i gehänget.


Han vänder sig till den tappre finske översten
Stålhandske
och pekar på fiendens kyrassiärer i deras mörka
rustningar, sägande: »Grip an de där svarta bussarne! De komma
att göra oss ont.» Stålhandske kastar sig mot dem.

Snart äro både kyrassiärer och kroater stadda på flykt.
Hela svenska linjen har trängt över vägen och kastat
fienderna överända.

Men dessa få förstärkningar och rycka fram med ny kraft.
Svenska centern börjar vika. Konungen ilar från regemente
till regemente, uppmuntrande, manande. Han sätter sig i
spetsen för Smålands ryttare, vilkas överste sårad fallit till
marken och måst bäras bort från slagfältet.

»’Framåt över graven i segerfärd!
För oss filistéerna flykte!
Framåt med Herrans och Gideons svärd!
I dag våra mödor vi lykte!’

Han bärs som på stormens vingar framåt
i dimman, där salvorna braka.
Likt hagel det smattrar mot harneskplåt,
och hästarna stryka tillbaka.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/3/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free