Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Hur vårt folk fick krafter att bära de tunga krigsbördorna
- Hantverk och industri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillbaka dem i förädlat skick för 3-, 4-, ja stundom 20-faldiga
priset? Här vankades råd och förmaningar av regeringen.
Med tanke på att t. ex. »hudar och skinn här i landet falla
till överflöd» uppmanades städernas borgare att anlägga
sämskmakerier. Det myckna lin, som växte i landet, skulle
kunna lämna råämne till stora väverier, och ullen borde
kunna i stor utsträckning förarbetas till kläde.
Privilegier utfärdades också för en mängd väverier,
färgerier, garverier och andra fabriker, men påfallande är, att
i förteckningen på de personer, som erhöllo dessa rättigheter,
möter man knappt ett enda svenskt namn. Vad som först
och främst behövdes för dylika anläggningar var kapital.
Och det förstod Gustav Adolf att draga in i landet.
Louis De Geer och vallonerna.
Den rikaste av de utlänningar, som Gustav Adolf och
Axel Oxenstierna lyckades »locka» att i Sverige placera
penningar, var nederländaren Louis De Geer, som med
affärsmannens skarpblick såg, att här fanns mycket att göra
för den som hade kapital och var företagsam. Vad som
lockade honom hit var världens bästa järnmalm. De Geers namn
utmärker ett nytt skede i vår järnhanterings historia.
Han började sin verksamhet i Sverige med att av kronan
arrendera Finspångs bruk i Östergötland, som han utvidgade
till en storartad industrihärd. Här uppfördes masugnar,
stångjärnshamrar, spik- och hästskosmedjor; här anlades
kanongjuteri och mässingsbruk. För att få skickliga
arbetare inkallade han till Sverige valloner, ett bergsfolk från
den del av hans hemland, som nu kallas Belgien.
I Ardennernas dalar hade vallonerna växt upp under
idogt arbete med järn och eld. Det var en ras av smedfolk,
som här utvecklats, seniga, undersätsiga gestalter med mörkt
hår och bruna ögon, i vilka elden från smedjan tycktes
återlysa. Det var ur detta folk, som Tilly tog sina tappraste
krigare. Än i dag går en sägen om hur dessa krigare »stodo
på de avskjutna benstumparna och slöto».
Det var särskilt trakten av Liège, som gav detta nya
tillskott till svensk folkkraft. Ett begrepp om hur omfattande
denna invandring var ger oss en namnlängd, som innefattar
ej mindre än ett halvt tusental vallonnamn, av vilka följande
än i dag bäras av deras ättlingar i vårt land:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:01 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/3/0258.html
