Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Hur vårt folk fick krafter att bära de tunga krigsbördorna
- En storman i andens värld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Här under vila sig Doctoris Johannes Messenii ben.
Själen i Guds rike men ryktet kring hela världen.»
I fält.
Rudbeckius blev å sin sida av konungen utnämnd till
hovpredikant. I den egenskapen var han konungen följaktig
under både 1614 och 1615 års ryska fälttåg och fick därvid
även han i rikt mått känna på krigarlivets vedermödor,
såsom man ser av hans egna ord: »Nu haver man måst sitta
på hästen hela dagen i regn och slagg, nu på slädan i snö och
urväder och likväl om morgonen hållit predikan. Nu till
sjös i storm och bullrande havsvågen, nu till lands i fält
och krigsbuller. Nu höra trummor gå och skjutas, nu ridas
och blåsas allarm mitt i predikan eller då man sig därtill bereda
skulle — likväl haver man måst göra’t, efter som tillfället haver
varit.» Med förkärlek predikade han över Gamla
testamentet, ty i Israels kamp mot filistéer och moabiter tyckte sig
vårt folk denna tid igenkänna sig självt. Det »kände sig
ett ögonblick», säger Schiick, »såsom Guds utvalda folk,
fåtaligt och omvärvt av mäktiga fiender men starkt genom
sin tro på Herren Sebaoth».
I kriget ser Rudbeckius »Guds vredes straff», som dock
ingen i längden kan undgå, ty »man haver icke frid längre,
än ens granne vill». Vad är då en kristens plikt i krig?
Härpå svarar han: »Detta är det första, som var och en skall
akta uti krig, nämligen att han intet fruktar sig för sina
fiender utan är oförskräckt och vid ett fritt mod, vare de så månge,
så mäktige och så väl utrustade, som de kunna. Ty det gör
mycket till att bekomma en önskelig seger utöver sina
fiender, att man icke, strax man får se fienden, fäller modet utan
är frimodig och förhoppas visserligen, att man skall bliva
sina fiender övermäktig.» Varifrån skall man då bekomma en
sådan frimodighet? Härtill förslår varken egen eller andras
kraft, erfarenhet och klokhet — Herren Gud allena giver
det rätta modet.
Stolt och imponerande är bilden av Johannes Rudbeckius,
när han likt en av Gamla testamentets profeter träder inför
sin konung och predikar bot och bättring för hans ungdoms
förseelse, då han brutit mot kyskhetens bud.[1] »Nu haver
[1] Se sid. 18.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:01 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/3/0301.html
