Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur vårt folk fick krafter att bära de tunga krigsbördorna - En storman i andens värld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den starka drycken. Hustrun skulle behandlas såsom »de,
som sina barn pläga ligga ihjäl». Samma straff skulle
vederfaras hennes piga samt barnets moder, »för det hon haver
intet aktat sitt barn bättre». De tre kvinnorna dömdes
alltså att stå i vapenhuset tre gånger. Dessutom skulle
vardera av de bägge hustrurna böta tre mark.
I Romfartuna hade länsmannens hustru sålt brännvin i
sådana kvantiteter, att en dräng supit ihjäl sig. Bland hans
supbröder var en tolvårs pojke. Hon skulle antingen stå i
vapenhuset två söndagar eller böta en spann säd. Liknande
domar fingo de, som berusat sig hos henne.
Niclas Krukomakares hustru i Hedemora var »en
drinkerska och menederska». Mannen var själv tillstädes inför
domkapitlet »och klagade över henne ganska jämmerligen,
att hon dricker, svär, brukar munnen hele nättren igenom,
somnar aldrig förr än in mot dagen». Men hustrun bröt ut
mot honom: »Du ljuger.» Hon »svor ofta inför biskopen och
hela consistorio», heter det i protokollet. Ett par vittnen
intygade, att »hon är alltför mycket sällsam och galin uti
sitt drinkeri». Domen löd på, att hon skulle »stå i vapenhuset
var predikedag, till dess hon bättrar sig, och så länge intet
dricka öl eller brännevin, med mindre hon varder sjuk, att
hon då bekommer litet till styrka. Och intill dess hon varder
tagen i kyrka, skall hon icke smaka öl eller brännevin.»
»Halte Olufs» hustru och tvenne döttrar »höllo ett
oskickeligit hus, med drickande, dansande och spelande». De skulle
»alle tre stå ifrån kyrkan, till dess de lära känna sina synder».
Åt en klockarson vid Norberg, som önskade efterträda sin
fader, ville domkapitlet icke ge förordnande mer än
tillsvidare med hänsyn därtill, att hans moder »icke är en sådan
kvinna, som man må så myckit förbarma sig över, ty hon
övar sig i dryckenskap».
Trätor och slagsmål voro även ofta föremål för domkapitlets
handläggning. När biskopen höll visitation i Ramnäs socken,
kom en man vid namn Anders Eriksson i Nääs fram och
klagade över en annan sockenbo, som »plägar giva honom
många otjänlig namn, såsom djävul, folkfrätare etc., och
att han plägar säja, att hans salige fader Erik i Nääs är nu
i helvetet och häves med stångjärn och mycket annat sådant».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
