Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur vårt folk fick krafter att bära de tunga krigsbördorna - En storman i andens värld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Örebro skola utgjordes den fysikaliska undervisningsmaterielen
vid den tid, då Johannes Rudbeckius’ broder var rektor,
av »ett glas att låta se vattenkonst» — och ingenting vidare.
Även på ett annat sätt är Rudbeckius en föregångsman
inom det svenska undervisningsväsendet. Han grundade
nämligen i Västerås Sveriges första flickskola, som länge
var den enda i landet.
Till vederkvickelse från det ansträngande skolarbetet
fick ungdomen då och då ställa till »små skolehögtider»,
vilkas art och beskaffenhet vi bäst känna till genom
skildringar från Örebro läroverk. Den första skolfesten firades
i maj, då enligt urgammal sed sommaren fördes i by med
blommor och kransar, med sång och procession. I Västerås
kunde djäknarne vid sådan tillfällen även bestå sig med
musik, ty biskopen, som älskade »fru Musica», hade försett
läroverket med »sinka, sex basuner och tio stycken fedlor»[1].
Tjugu löv- och blomsterklädda »spiror» buros med i
processionen, och med dem prydde man sedan de förnämsta
samhällsmedlemmarnes kyrkbänkar.
Som erkänsla för sång och blommor skänkte stadsborna
till skolan diverse mat- och dryckesvaror, vilka kommo till
användning vid en senare skolfest, då djäknarne brukade
uppföra ett svenskt och ett latinskt skådespel.
Naturligtvis voro de sceniska anordningarna vid dylika
tillfällen skäligen enkla, och nog kunde det hända, att
effekten till följd därav blev en helt annan än den åsyftade. Så
berättas från en dansk skolfest följande tragikomiska
händelse. Skolynglingarne skulle uppföra Yttersta domen.
Världsdomaren skulle komma nedsvävande från himmelens
sky i stor gloria. Men olyckligtvis var maskinmästaren ej
stark i sin konst, vadan den himmelska glorians nedfirande
åtföljdes av att några bräder också ramlade ned och bragte
oordning i det hela. Världsdomaren, som svävade i luften med
fara att vilket ögonblick som helst störtas ned av nya
ramlande bräder, ropade till de goda änglarne att hjälpa honom.
Men de tänkte blott på att rädda sig själva från den farliga
skådeplatsen. Förgäves anropade han då de onda änglarne
— de bara skyndade allt vad tygen höllo från det brinnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
