Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tvenne livsöden från vår äldre stormaktstid - Agneta Horns leverne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Anno 1631 uti april månad fick min fru mor brev, att
hon skulle komma till Tyskland till min herr far till armén,
det hon ock strax gjorde. I samma månad tog hon min
lilla bror och mig med sig och steg till skepps i Älvsnabben.
Och alla bådo henne, att hon skulle lämna oss, barnen, hemma
i Sverige, men hon ville intet utan sade, att hon ville nu
gärna fägna sin man med sina tu barn. Ty tog hon oss båda
med sig och seglade så till Tyskland med oss och landsteg
vid Wolgast. Och där kom min herr far emot henne och tog
henne och oss med sig till armén, som då låg uti Brandenburg.
Och unte då Gud mig den stora lyckan, att jag hade både
far och mor. Men bäst jag hade både far och mor och bror
och allt det jag ville önska mig och intet något lyckligare
barn kunde vara till, än jag då var, vändes min lycka i en
stor olycka och hjärtans sorg och vedervärdighet, efter Gud
av sin faderliga vilja lät i juli månad min kära fru mor falla
i den leda pesten. Ty han gick mycket starkt i lägret, och
dödde många av honom.
Och efter hon blev sjuk och di märkte, att det var pesten,
lät min herr far taga mig och min bror och lät sätta oss båda
med vår piga och amma på en båt och lät oss draga utföre
ut till Stettin på Oderen.
Och förde min herr far min fru mor efter till Stettin,
och hon blev lagd i förstaden i ett lusthus till herr Greger
von Winsens trädgård. Och när hon kom dit, begynte hon
till att bättras, och min herr far och alla andra hade ett gott
hopp om henne, att hon väl skulle bliva bättre, och att Gud
skulle vara mig så nådig, arma barn, och låta mig behålla
min kära fru mor.
Och efter min herr far intet längre hade tid till att bliva
hos henne, måste han draga till armén igen. Drog så min
herr far bort och var så glad, att hon skulle bliva bättre.
Men så behaga’ det nu inte så min Gud, utan när hon
hade legat fjorton dagar i Stettin, som var den 8 augusti,
så kom Gud och tog min saliga fru mor ifrån mig, arma
och elända barn.
Och hade hon alltid i sin sjukdom bedit, att hon måtte
få leva ännu en tid, så att hon finge föda sina barn upp i
gudsfruktan och alla kristeliga dygder, dock likväl alltid
givandes sig tillfreds med Guds vilja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
