Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Axel Oxenstierna blir Sveriges styresman - Kristinas förmyndarstyrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
helst, att det sker för kungen och fäderneslandet. På det
sättet kan det med bästa samvet och till min bästa
tillfredsställelse ske.»
Då Sverige genom stilleståndet i Altmark fått den
inkomstbringande sysslan som »Polens portvakt»,[1] var ingen
närmare än Axel Oxenstierna att taga hand om det viktiga
bestyret. Här krävdes nämligen en man, som i grund
kände de ekonomiska frågorna. Så fick han ännu ett par
år stanna kvar i Preussen och därifrån sköta den viktigaste
ekonomiska sidan av kriget i Tyskland, medan Gustav Adolf
ledde de militära operationerna.
Hans kära maka kände skilsmässan tung. »Gud bättre
mig», skrev hon, »de som gärna vilja vara från varandra, de
få vara tillhopa men vi, stackare, inte.»
När Gustav Adolf kom till sydvästra Tyskland, blev
han så överhopad med viktiga frågor, att han behövde
tillkalla den store utredaren Axel Oxenstierna. Alltifrån
de bekymmersamma dagarna i Nürnberg till dess
konungen för sista gången tågade in i Thüringerwald, var
kanslern beständigt vid hans sida. Ingen hörde, vad dessa båda
då sade varandra om fosterlandets framtid i förkänslan av
de faror, som konungen gick till mötes.
Kort därefter nåddes Axel Oxenstierna av det bittraste
bland alla sorgebud: hans store konung fanns ej mer. Då
är en sägen att sömnen för första gången vek från hans
nattläger. — Vilket ansvar vilade icke nu på Axel
Oxenstierna! Men ej hördes veklig klagan eller misströstan.
I ett brev till de hemmavarande rådsherrarne, skrivet
från Frankfurt am Main en vecka efter konungens död,
ger han uttryck åt sin sorg över den oersättliga förlusten.
»I världen finnes nu denne konungs like intet och är i många
hundrade år intet funnen, vet icke heller, om han så
lätteligen kommer härefter», skriver han. »Ju må han med rätta
hos oss heta den vise och store konung Gustav,
fäderneslandsens fader, vilkens like i Sverige aldrig regerat haver.
Käre, gode herrar, jag går vidare än som behöves hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
