- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / III. Gustaf II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid 1611-1660 /
372

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav Adolfs lärjungar föra Sveriges härar - Wallensteins fall - »De oövervinneliga» besegras

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

oskyldige böhmaren, och får honom slutligen snärjd i det nät,
där mördarne fullborda dådet. Schebek ser i snart sagt allt,
som yttrades eller skrevs mot Wallenstein, ett verk av denne
hatfulle förföljare, vilken ej aktade för rov att i arkiven
insmyga förfalskade aktstycken, som i våra dagar framdragits
och av okunnigheten anförts såsom graverande bevis mot
Wallenstein!

Så förklarar Schebek helt behändigt påståendena om
Wallensteins hemliga underhandlingar med Gustav Adolf
för osanna; och för att bevisa detta betecknar han helt
enkelt de komprometterande aktstyckena som förfalskningar.

För den, vars omdöme icke behärskas av politiska lidelser,
står det emellertid klart, att svagheten hos den man, som
ville behärska världen, var, att han förblindades av
ärelystnadens demon och förlorade förmågan att behärska sig
själv. Därför störtade han ned från den höjd, dit han i
kraft av sin begåvning svingat sig upp.

Litteratur:

Emil Hildebrand, Wallenstein och hans
förbindelser med svenskarne. (Historisk tidskrift för år
1883.)

»De oövervinneliga» besegras.



EFTER Wallensteins fall fingo kejsarens son,
ärkehertig Ferdinand, samt general Gallas befälet över
de kejserliga stridskrafterna och ryckte från Böhmen
in i Bajern.

De svenska härar, som stodo närmast, anfördes den ena
av Bernhard av Weimar, den andra av Gustav Horn.
De förenade nu sina stridskrafter för att rädda den fria
riksstaden Nördlingen, som belägrades av den kejserliga hären.
Det var av vikt att förhindra stadens fall, ty det skulle vålla
den protestantiska saken ett svårt avbräck.

Hertig Bernhard hade länge törstat efter tillfälle att göra
sig ett berömt namn. Därför hade han begärt högsta befälet
över svenska armén. Men Oxenstierna sade nej, ty han
ville icke, bland annat för Horns skull, som alltsedan segern
vid Leipzig åtnjöt anseende som en av Gustav Adolfs

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/3/0374.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free