Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Gustav Adolfs lärjungar föra Sveriges härar
- Johan Baners fälttåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Själv hade hon som barn uppskakats av budskapet, att
hertig Karls äldste broder låtit mörda hennes oskyldige fader,
gamle herr Svante Sture, jämte tvenne av hennes bröder.
Och nu hade hennes make fått gå i döden, följd av sin broder
och hennes systers man, Ture Bielke.
Blott bittra öden såg hon stå sig åter. Hennes make hade
dömts förlustig liv, ära och gods. På nådebröd skulle hon
få framleva sina återstående dagar. Hon måste lämna sitt
kära, fagra Djursholm, där barnen växt upp under lyckliga
dagar. Den yngste av dem var den lille knappt fyraårige
Johan.
»Se’n Danderyds gravvalv sig slutit
kring stoftet en dag eller två,
från godset, den döde förbrutit,
med barnen vid hand skall hon gå.»
All denna »hjärtans stora sorg och bedrövelse» var, såsom
en av hennes döttrar berättar, för mycket att bära. Den
förr så duktiga och kraftfulla fru Kerstin blev efter makens
död en svag och klen stackars varelse, som ingenting mer
förmådde uträtta. Ännu efter aderton år vågade släktingarne
aldrig i hennes närvaro tala om händelsen i Linköping för
att ej uppväcka hennes »hjärtans sorg och ängslan».
Tidtals hade hon en fristad hos sin broders änka på
Hörningsholms slott, inne i Mörköfjärden. Här var hon en dag
nära att få en ny sorg. Den lille Johan, som nu var »sin
älskelige moder i dess bedrövelse och besvärligheter till stor hugnad
och märkelig tröst», hade krupit upp i ett öppet fönster i
tredje våningen av slottet. Framför honom utbredde sig
Östersjövikarna, över vilka det ena fartyget efter det andra
ilade fram och försvann. Till Tyskland sade man att dessa
segel skyndade. Den livlige sjuåringen hade spänt sin
näsduk mellan fönsterbågarna och lekte, att han också skulle
segla ut till Tyskland. Men mitt under ivern med sin glada
lek föll han ut genom fönstret. Det var över tolv meter till
marken.
Systern och mostern ilade ned och funno lille Jan liggande
orörlig på rygg med det långa ljusa håret utslaget. De buro
upp honom och lade honom till sängs men kunde icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:01 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/3/0387.html
