Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav Adolfs lärjungar föra Sveriges härar - Kriget med Danmark 1643—1645
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på varandra: han viker undan båda, så länge han kan, på det
att han kan sedan samla spillrorna av det, som blir vrak. På
sådant sätt är dansken mellan konungen av Sverige och
kejsaren. Frågan är då, om man skulle slå huvudet sönder
på honom, som haver den avsikten.»
Efter svenskarnes segrar i Tyskland gjorde Kristian IV
krampaktiga försök att rädda några spillror av sitt inflytande
genom att söka skaffa sig en ställning som fredsmedlare i
Tyskland. Med denna befogenhet i sin hand tänkte han
kunna manövrera så, att Sverige åtminstone icke skulle
vinna något tyskt landområde som lön för sina mödor. Det
var ett danskt livsintresse att förhindra detta, ty finge
svenskarne fast fot i Tyskland, så hade de sedan en
utgångspunkt för anfall i Danmarks rygg. I sin ängslan för grannen
i norr gick Kristian så långt, att han erbjöd kejsaren, ja till
och med Ryssland och Polen, sitt förbund mot Sverige, dock
utan resultat.
De svenska statsmännen visste mycket väl om de danska
intrigerna, och Axel Oxenstierna lade inga band på sin harm
över Kristians försök att »klå oss under näsan och fresta,
om tänderna sutte löse». För resten fick man i Sverige andra
mycket påtagliga bevis på sin grannes sinnesstämning.
Ända sedan 1400-talet upptog Danmarks konung tull av
alla handelsfartyg, som gingo genom Öresund. Enligt
överenskommelse mellan Sverige och Danmark voro svenska
fartyg befriade från Öresundstullen, men de blevo nu onödigt
närgånget undersökta och behandlades på flera sätt kitsligt.
Obehagen nådde sin höjdpunkt år 1643, när Kristian IV till
»generalvisitör» utnämnde en f. d. svensk tullman, som rymt
till Danmark på grund av förskingring. Under hans ledning
gick kitsligheten mot svenska fartyg över alla gränser.
Men orsakerna till misshälligheterna lågo ännu djupare än så,
Om någonsin ett krig har varit oundvikligt, så måste det nu
komma till en avgörande kraftmätning mellan de båda folk,
som strävade efter herraväldet i Norden. För Sverige var
det ett livsvillkor ej blott att göra sig alldeles kvitt
Öresundstullen, med vilken Danmark kunde lamslå dess utrikes handel,
utan även att få sina gränser i sydväst flyttade ut till havet.
Ju mer rikets handel och sjöfart växte, dess starkare kändes
olägenheterna av att ha blott en enda utskeppningsort vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
