Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Gustav Adolfs lärjungar föra Sveriges härar
- Kriget med Danmark 1643—1645
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kring sina ledande män. Det var ett sådant förbund mellan
regering och folk, som Axel Oxenstierna en gång betecknade
såsom det för våra fiender farligaste av alla förbund, som
Sverige kunde ingå. Det var en samlad, enhällig
nationalkänsla, som gjorde det möjligt för vårt lilla folk att föra
ett krig, vilket skulle utbreda sig från Österrike ända upp
till Lapplands gräns.
Torstenssons krig i Holstein och Jylland.
I december 1643 gick Torstensson över Holsteins gräns.
»Haven I då örnevingar?» var det häpna utrop, som
undslapp landets hertig, när en svensk officer trädde fram och
meddelade honom, att svenskarne stodo i landet. Det låter
otroligt men försäkras av danska historieskrivare, att det
fanns militära myndigheter i Holstein, vilka dagen efter
Torstenssons inbrott över gränsen erhöllo underrättelse —
att nu hade svenskarne hunnit fram till nordvästra Tyskland!
I Stockholm visste för övrigt regeringen ännu vid jultiden
ingenting om att det krig, som börjats på dess egen
befallning, redan varit i full gång sedan mitten av månaden.
Sådana voro den tidens kommunikationer. Den 27 januari
1644 fick man i Stockholm reda på hur sakerna stodo i
Holstein den 20 december året förut. Allt visar, vilka
svårigheter som den tiden voro förknippade med ledningen av
omfattande krigsföretag.
Sedan svenskarne besatt Holstein, trängde Torstensson
utan att någonstädes möta kraftigare motstånd fram genom
Jylland. Det hade man icke väntat sig i Danmark. På mindre
än en månad var halvön intagen. Överallt grepos danskarne
av panisk skräck. Alla, som kunde, flydde över till öarna.
Ja en del förmögna borgare togo med äkta affärsmässig
omtänksamhet familj och egendom ombord på fartyg för
att rädda dem över till Tyskland. För övrigt använde
folket sin mesta kraft på att utösa beskyllningar för vad som
inträffat på andra samhällsklasser än dem var och en själv
tillhörde.
Den ende, som ej tappade huvudet, var Danmarks gamle
konung. Nu börjar hans stora tid.
Men hur hade ej rollerna ombytts sedan den tid, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:01 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/3/0421.html
