Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Gustav Adolfs lärjungar föra Sveriges härar
- Kriget med Danmark 1643—1645
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den stora kraftmätningen mellan den svenska och den
danska flottan år 1644.
Både i Sverige och Danmark avvaktade man nu med
spänning den stora kraftmätningen till sjös, som kunde
bli avgörande för Nordens öde. Själv ville kung Kristian
vara med ombord på sin flotta, som till stor del var hans
eget verk, och genom sitt föredöme elda folkets mod.
Utanför Holsteins kust, mellan Femern och Kielerbukten,
på det farvatten, som kallas Kolberger Heide, möttes de
bägge motståndarne år 1644. De voro ungefär jämnstarka.
Svenska flottan anfördes av Klas Fleming själv. »Kong
Kristian stod ved høien Mast i Rog og Damp», som det heter i den
danska folksången. Då kommer en fientlig kula och träffar
en kanon på konungens skepp, så att järn- och träspillror
yra omkring och såra eller döda några män i konungens
närhet. Även kung Kristian blir sårad, så att han tumlar omkull.
Ropet »Konungen har stupat!» ljuder över hela skeppet. Men
den kraftige åldringen reser sig snart igen. Högra ögat är
dock förstört och ena örat sönderslitet, men den gamle håller
sig ståndaktigt kvar på däck, tills det inbrytande mörkret
gör slut på striden. Det var Danmarks störste konungs största
hjältebragd.
Förlusterna å ömse sidor hade varit otroligt små. Intet
fartyg hade varken erövrats eller förstörts, och antalet döda
och sårade utgjorde på svenska sidan knappt 100 man av
en besättning på omkring 6000, på fiendens sida ungefär
dubbelt så mycket. Förklaringen till detta egendomliga
förhållande får sökas däri, att inget av fartygen nu, som i
Nordiska sjuårskriget, kom till äntring utan striden fördes på
avstånd, med kanoner. Det var nämligen handgemänget,
som i den tidens sjöstrider krävde de flesta människoliven.
Emellertid är det också tydligt, att skeppsbefälhavarne
icke på någondera sidan satt in just något övermått av kraft.
Kristian hotade sina fartygschefer med stegel och hjul, om
de ej nästa gång grepe in med mera nit, och av Flemings
underordnade fanns det en och annan, som fick av den barske
amiralen höra, att han »fäktat som en käring» och skulle
»utan nåde hängas», om det upprepades.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:01 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/3/0424.html
