Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristina, Sveriges regerande drottning - Gustav Adolfs och Maria Eleonoras dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hans Maj:t med den övliga kanonsaluten, och lät därför
fråga konungen, hur han skulle handla. Efter ett ögonblicks
tvekan sade Gustav Adolf: »Skjut! Hon är en krigares dotter
och måste vänja sig vid kanondundret.» Nu dånade
salutskotten. Men i stället för att bli förskräckt skrattade den
lilla, klappade händerna av förtjusning och lät förstå, att
man borde skjuta mera. »Efter denna lilla episod blev min
faders ömhet för mig ännu större än förut», skriver Kristina,
som själv berättat händelsen.
Men blott två år därefter måste konungen skiljas från sitt
barn, och det blev en skilsmässa för livet. När han skulle
till att resa, var han så upptagen av sina bestyr, att den lilla
måste gripa tag i hans kyller för att få honom att hejda sig
och höra på det avskedstal, hennes vårdarinna lärt henne.
Då slöt fadern henne i sina armar och kysste henne, ur stånd
att återhålla sina tårar. Lilla Kristina grät med; hon grät
i hela tre dagar så bittert, att hon höll på att förstöra sin syn,
som förut, liksom faderns, var mycket svag.
Av modern fick den lilla flickan ingen tröst, ty Maria
Eleonora kunde icke tåla sitt barn, därför att det blivit en flicka.
Kristina påstår själv, med en misstänksamhet som verkar
hemsk, att hennes vårdarinnor släppt henne i golvet för att
kunna glädja hennes moder med att barnet dött av en
olyckshändelse. Hur det nu må vara med den saken, så fick Kristina
ett minne därav för livet, i det att den ena axeln blev högre
än den andra, ett lyte, som hon dock förstod att dölja genom
att låta sy sina klänningar på ett särskilt sätt.
Det var inget lätthanterligt barn, den lilla, som nu växte
upp i Sveriges kungaborg. Än ville hon inte alls sova, än
hade hon fått för sig, att hon inte skulle äta, eller också fick
hon den idén att äta vax, och så blev hon sjuk.
Stundom var hennes envishet av den art, att självaste de
höga riksämbetsmännen funno sig föranlåtna att ingripa.
Man riktigt ser dem framför sig, de vördnadsvärda herrarne
i regeringen: riksdrotsen, riksmarsken, riksamiralen och
rikskanslern samt ett par andra riksråd, när de på utsatt tid
träda inför den elvaåriga drottningen, som väntar dem,
omgiven av hela sitt hov. Högtidligt och allvarligt är uttrycket
i deras av ålder och arbete fårade drag. Vördnadsbjudande
verka de i sitt långa och breda skägg, sina mörka dräkter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
