- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / III. Gustaf II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid 1611-1660 /
463

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristina, Sveriges regerande drottning - »Nordens Minerva» i kretsen av Europas lärda män

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Strassburg levde och verkade där. Han hade knappt börjat sin
verksamhet, förrän studenterna voro som besatta.
Anledningen säges ha varit den, att Boeclerus en gång vid slutet
av en föreläsning yttrat: »Jag skulle tillägga mera, om dessa
svenska pundhuvuden kunde fatta det.» En av studenterna
hade genast svarat: »Vi hava icke blott förstått allt vad Ni
hittills sagt, utan vi skola också förstå allt vad Ni härefter kan
komma att säga.» Och efter föreläsningens slut avtackade
studenterna sin lärare genom att undfägna honom med stut.

Deras känslor gåvo sig ytterligare luft genom att de ett
par gånger kastade in stenar genom fönstren i professorns
bostad. Ja den gode Boeclerus påstår till och med, att de
skjutit med bössa mot hans familj därinne, och vädjade till
självaste drottningen såsom den enda, som förmådde skydda
honom.

Kristina avlät också ett mycket skarpt brev till det
akademiska konsistoriet i anledning av »den galenskap och det
oväsen, som studenterna begynt, i det de icke allenast
nattetid kastat stenar in i Boecleri rum, där hans små barn lågo,
utan ock fördristat sig skjuta det ena lodet efter det andra
genom hans fönster». De akademiska fäderna ålades att
kraftigt straffa den brottslige, androm till varnagel.

Det kungliga brevet mottogs med harm av vederbörande,
och förbittringen blev så mycket större, som en
undersökning i Boecleri hus syntes utvisa, att hemfriden aldrig störts
genom någon bösskula. Någon straffåtgärd blev det ej
heller av, och lugnare förhållanden inträdde åter, då
Boeclerus, överhopad med skänker av drottningen, for hem till sitt
land igen, där han redan förut ådagalagt sin oförmåga att
leva i sämja med sina medmänniskor.

*     *
*



Tidens störste filosof hade Kristina, som sagt, jäktat ihjäl
— i all välmening likvisst —; och han var blott en av de
många, som den märkvärdiga kvinnan tröttade ut. Hur
länge skulle hon själv stå ut med sina våldsamma kastningar
mellan själs- och kroppsansträngningar utan ens närmelsevis
tillräcklig sömn? En dag var gränsen nådd för naturens
tålamod, och sjukdomarna kommo. Den ena avlöste den andra,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/3/0465.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free