Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristina, Sveriges regerande drottning - Greven till Visingsborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kring slottet och kring alla underhavandes stugor. Grenna
rödpäron påstås härstamma från moderträd, som Per Brahe
införskrivit från Frankrike. Än i dag torgföres i staden en
läcker äppelsort under namn av »grev Pers bordsäpplen».
I lundar och parker på ön löpa harar, hjortar och
rådjur i mängd. »De äro», heter det i en familjekrönika
tillhörande ätten Brahe, »helt förbjudna att dödas,
undantagandes då greven själv tillåter någon förnäm främmande
en lust av deras jakt. De äro så spaka, att de draga alls
ingen sky till att gå hoptals folket under ögonen, varmed
greven sig ock enkannerligen förlustar, när han åker ut
att spatsera.»
Per Brahe brukar hålla präktiga julgillen för sina
talrika underhavande. Men han måste ha östgötar, västgötar
och smålänningar i skilda salar, ty annars händer det lätt,
när julölet börjat verka, att folk från olika landskap
råka i luven på varandra. — Från en dylik julfest
berättas det om hur greve Per med sina förnäma gäster gick
omkring till de olika salarna och åsåg folklekarna. I första
salen sporde en av gästerna, vilka som voro där. En
storväxt, frodig bonde svarade självbelåtet: »Jag är östgöte,
Gud ske lov!» I nästa sal gjordes samma fråga. Med en
småslug glimt i ögonvrån svarade en av bönderna: »Vi ä’
la västgötar lell, vill du veta’t.» I tredje salen var det
en liten mager man, som med hatten i hand och i ödmjuk
ställning svarade: »Jo, vi ä’ smålänningar, Gud hjälpe!»
En ståtlig syn är det, när »fursten», som han även kallas,
vid sin gemåls sida, åtföljd av sitt talrika hov och en
avdelning ur det grevliga gardet, träder in i sin vackra kyrka,
som han själv låtit uppföra, och under sockenbornas ödmjuka
bugningar och nigningar tager plats i sin rikt sirade bänk
för att åhöra sin hovpredikant.
Per Brahes ögonsten är den lärdomsskola, som han
grundat på Visingsö, och som han frikostigt underhåller. Det är
hans glädje att lyssna till djäknarnes sång i kyrkan, hans
stolthet att åhöra deras latinska tal och disputationer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
