- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / III. Gustaf II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid 1611-1660 /
487

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristina, Sveriges regerande drottning - Sociala strider

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

del andra utomordentliga tillfällen behövdes extra skatter,
dagsverken och körslor, utskrivning m. m. I alla dessa
extra
pålagor deltog frälsejorden endast med hälften mot
allmogens jord. Och den gård eller by, där adelsmannen själv
bodde, den s. k. sätesgården eller säteriet, var helt
befriad även från dessa utskylder.

Men ej nog härmed. Ungefär samma friheter gällde även
inom en mils avstånd från sätesgården, den s. k.
frihetsmilen
. Det betänkligaste var, när samma person anlade
flera säterier, för sina barn eller under annan förevändning.
Det kunde hända, att ett skjul eller stall fick föreställa
sätesgården och blev medelpunkt för en ny frihetsmil.

Genom förläningar och frälseköp växte adelns jord under
Kristinas tid så, att den slutligen utgjorde mer än halva
riket. De små hemmanen hotade att uppslukas av
herrgårdarna. En mängd bönder, som lytt direkt under
kronan, kommo genom förläningar och frälseköp under adliga
herrar. Man må ej tro, att allmogens pålagor nu lättades,
därför att godsherren var mer eller mindre skattefri. Nej,
godtyckliga adelsmän ha haft många utpressningar på sitt
samvete, och godsherrarnes fängelser och spöstugor ha
bevittnat mer än en upprörande grymhet och orättvisa mot
värnlösa underhavande. Följden blev naturligtvis en
växande förbittring mot förtryckarne.

*



Efter de våldsamma brytningarna i samhället under
striderna mellan Sigismund och Karl hade icke på länge några
mera betydande misshälligheter mellan stånden varit
märkbara. Slitningar förekommo naturligtvis även på Gustav
Adolfs tid, men böndernas klagomål gällde en längre tid i
nästan lika hög grad prästerskapet som adeln. Särskilt svårt
hade allmogen att förlika sig med sina själasörjares
fordringar på ersättning för att de jordfäste de döda. De
klagade över präster, som i likstol togo enda kon från fattiga
änkor, vilka sutto med stugan full av barn, ja ej ens läto
den döde komma i jorden, förrän kon var prästen
»handfången eller på kyrkogården med liket framförd». På
allmogens begäran reglerades förhållandet under 1643 års
riksdag, och en förordning utfärdades, att vid bondens eller hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/3/0489.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free