Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristina, Sveriges regerande drottning - I hovets glans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Västergötland. Han for dit för att taga sin nya egendom i
besittning. Men döm om hans känslor, när det — såsom
drottningen meddelar kammarkollegium — »befinnes, att en
god del däribland intet finnes in rerum natura vara till,[1] en
del öde och helt för fäfot och obygde, dels androm donerade
och förlänte och dels krigsfolket tilldelte, så att han intet
kan njuta vår donation till godo»!
På våren 1651 stod det så illa till med statens finanser, att
åtskilliga ämbets- och tjänstemän ännu icke hunnit få ut sin
lön ens för året förut. Och för det löpande året utfärdade
drottningen en order, att till en del tjänstemän skulle tills
vidare blott halva avlöningen utbetalas. Men det hindrade
henne icke att två dagar därefter utfärda tio stycken
förläningsbrev på grev- och friherrskap, varigenom över 2,200
hemman i ett slag avsöndrades från kronan. Följden blev
också, att kronan måste låna pengar till allt möjligt. Man
lånade till de dagliga omkostnaderna för hovhållningen,
man lånade till hovfesterna, man lånade för att betala
hovjuveleraren, ja man lånade för att kunna ge presenter åt
främmande sändebud. Men så skral var kronans kredit,
att låneförsöken stundom jämmerligen misslyckades.
Året därpå förspordes bland annan klagolåt stor jämmer
särskilt från gardet över att avlöningar resterade för nära ett
halvt år. Ett par tusen daler, som man erhållit, hade man
måst fördela »bland de sjuke och dem, som eljest högsta nöden
tvingade till». Därför hade folket i mängd begärt avsked.
Tre månader därefter upprepas klagomålen: folket led »stor
nöd och hunger» och begärde att få något att leva av. Då
gav man soldaterna anvisning på en viss mängd koppar från
Avesta. Men när regementets utskickade kom till ort och
ställe för att taga försäljningen om hand, var kopparen redan
levererad åt andra, som också fått anvisning på medel
därifrån.
Om båtsmännen på Skeppsholmen heter det vid samma
tid, att »gemene man därsammastädes förmedelst stor nöd
och hunger i dessa dagar haver begynt ett myteri och gått
ifrån holmen».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
