Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristina, Sveriges regerande drottning - I hovets glans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
all menskielig Lychsaligheet består i thet, att man följer och
dyrkar Dygd, Samdrächtigheet och Freden».
Tåget lyktades på rännarbanan, som var kringbyggd
med läktarrader. På den översta raden satt drottningen
med sin uppvaktning, och vid framkomsten stannade varje
deltagare mitt framför henne och deklamerade en strof.
Sedan vidtog ringränningen under trumpeters skall och pukors
dån. Först vid mörkrets inbrott gick tåget vid fackelsken
tillbaka till slottet.
Hur mycket av detta upptåg förmådde de beundrande
åskådarskarorna begripa? Det är ju icke så gott att veta,
men nog ser man av den förut nämnde prästmannens
anteckningar, att en hel del gått den gode mannen spårlöst
förbi och annat blivit »fast underligit» uttytt. De tre
danserskor, som följde krigsguden, betitlar han t. ex. som »tre gröne
människor i skogsrås skepelser, klädde i kvinnfolkskläder».
»Därefter följde», skriver han, »en vagn, som gick själv och
voro inge hästar före, däruti satt en som hade eld, vilken
brann som ett bloss. Däruppå stod ett beläte på en fot och
hade en fana i handen. Kommo strax därefter en annor
ganska stor vagn, däruti satt en som var förklädd och
underlig att se uppå. Sist efter detta kom ett stort berg gående
och skridande. Däruppå sutto ock månge förklädde
människor i gröna och andra kläder. Till det yttersta redo de till
rings en lång stund, och därmed var det slutit.»
Den 5 november uppfördes »Morernas Upptåg». En
morisk furste med det klingande namnet Atani Tingel
Bilalgium kom ridande i spetsen för sitt följe. Alla hade
svärtade ansikten och buro afrikanska dräkter. Efter dem
framrodde förklädda sjötroll ett skepp. Så kom, gående för sig
själv, ett brinnande berg, på vilket sutto »musikanter och
spelmän och spelade ganska ljuvligen». Bakom berget gingo
två elefanter, som drogo en stor vagn, i vilken några
bergtroll sutto och smidde.
När den moriske fursten kom fram till drottningens
läktare på rännarbanan, stannade han och utmanade de svenske
riddarne till tapperhetsprov. Då började ringränningen,
som avslutades först när det blev mörkt. Vid facklors sken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
