- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / III. Gustaf II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid 1611-1660 /
502

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristina, Sveriges regerande drottning - I hovets glans

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bläs[1] bubblor och blädror, vilka flugo bort i vädret,
avmålandes därmed människones fåfänglighet».

Dagen därpå, efter middagen, roade man sig med att åse
tvekamp mellan olika slags djur. Härom berättar vår gode
pastor: »Efter middag var ett spectaculum med allahanda
djur, som insläpptes uti en gård, vilken murad var in under
slottsmuren på den sidan, som vetter mot bollhuset. Först
släpptes ett lejon och en buffeloxe tillhopa. När lejonet reste
sig upp, lopp buffeloxen under dess bringor, att lejonet nästan
föll omkull; så skötte lejonet intet mer om[2] buffeloxen.
Sedan släpptes lejonet och en stor björn tillhopa, reste sig något
litet emot varandra men gingo strax ifrån varandra. Lejonet
gick därmed och lade sig i en vrå i gården; björnen gick
bakom det, steg på det och bet det något bitande i ryggen, men
lejonet skakade honom av sig och slog litet efter honom men
skötte intet mer om honom. Luckan drogs upp; därmed gick
lejonet in i sitt hus.

Därnäst släpptes björnen och en yr häst tillhopa. Björnen
kunde intet mycket skada hästen utan tog honom allenast
en gång i låret. Hästen träckade därvid och slog bak efter
sig. Sedan rörde björnen honom intet utan gick och lögade
sig i ett vattukar, som där stod nedgravet, fullt med vatten.»
Man hade också »gjort liksom en människa, satt på en påle,
klädd i rött kläde och stoppat full med hö. Densamme rev
björnen först tvärt av, och sedan tog han och rev isär hans
lår.»

När kröningsfestligheterna voro över, dröjde det icke
länge, innan man fann nya anledningar till nöjen. Den 8
december var drottningens födelsedag, och då se vi hovet
förlusta sig med ett av Karl Gustav tillställt bergerie, en
herdeidyll av det slag, som man särskilt vid tyska furstehov
älskade att arrangera. Efter all krigets blodsutgjutelse och
styggelse njöt man som aldrig förr av att äntligen få fördjupa
sig i det lugn man så länge trängtat efter. Man skapade med
konst ett stycke fridfull natur, där de furstliga högheterna
tillsammans med hovets herrar och damer lekte herdar och



[1] Blåste.
[2] Brydde sig icke mera om.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/3/0504.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free