Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristina, Sveriges regerande drottning - Kristina avsäger sig kronan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uttryckte genom talmännen sitt beklagande av drottningens
beslut men lovade att pliktskyldigast taga hennes
framställning i övervägande. Av bondetalmannens uppträdande vid
detta tillfälle har Whitelocke en målande skildring. Han
berättar, hurusom sen enkel lantman i spikbeslagna skor
och allmogedräkt steg fram och på sitt rättframma språk
sade: ’Vad tänker Ers Maj:t göra? Det oroar oss att höra
Er tala om att övergiva dem, som älska Er så högt som vi.
Kan Ni få det bättre än Ni har? Ni är drottning över alla
dessa länder, och om Ni lämnar detta stora rike, var skall ni
få ett annat? Om Ni det gör, skola både Ni och vi, när det
är för sent, få anledning till sorg. Därföre bedja mina
kamrater och jag Er tänka bättre på saken. Fortsätt i selen,
Ers Maj:t, och var framhästen, så länge Ni lever, så skola
vi hjälpa Er, det bästa vi kunna, att bära bördan! Er fader
var en ärlig herre och en god konung och mycket verksam
i världen. Vi lydde honom och älskade honom, så länge han
levde. Ni är hans enda barn och har styrt oss mycket
väl, och vi älska Er av allt vårt hjärta. Hertigen är en ärlig
herre; och när hans tid kommer, skola vi göra vår skyldighet
mot honom. Men så länge Ni lever, vilja vi ej skiljas från
Er, och därföre bedja vi Er: skilj Er ej från oss!’
Sedan han så talat», skriver Whitelocke, »klev han utan
krus fram till drottningen, tog hennes hand och skakade den
hjärtligt samt kysste den två eller tre gånger. Därefter vände
han henne ryggen, drog fram en smutsig näsduk ur fickan
och torkade tårarna ur ögonen.» — »Denne enkle bonde i
sin hemvävda dräkt inför Kristina och hennes lysande
omgivning, det var måhända det märkligaste i Sveriges rike,
som de utländska diplomaterna hade att beskåda i ett
århundrade, då bonden nästan överallt annanstädes var
livegen», säger Ellen Fries. »De fingo se, att det var, såsom
Axel Oxenstierna sade, ’en ära i Sverige att vara
bondeson’.»
Under de närmaste dagarna höllo nu ständerna sina
överläggningar i anledning av den kungliga propositionen, vilken
de ju ej kunde annat än bifalla. Drottningen betingade åt
sig ett ansenligt årligt underhåll från Sverige, vilket
bestämdes att utgöras av alla inkomsterna från Öland, Gottland,
Ösel, Norrköping samt betydande områden i Tyskland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
