- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / III. Gustaf II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid 1611-1660 /
535

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristina, Sveriges regerande drottning - Drottning utan land

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»La regina nomada», resedrottningen, hade blivit en av
Roms märkvärdigheter. Där satt hon nu i Palazzo Riario,
som hon förvandlat till ett museum av utsökta tavlor,
statyer, böcker och handskrifter. Hon hade med åren blivit
en liten, tjock gumma med isterhaka, prydd av långa
skäggstrån, en väldig örnnäsa under buskiga ögonbryn,
utskjutande underläpp och kortklippt gråsprängt hår. Men de
stora blå ögonen hade kvar sin eld. Så ungefär tecknas
hon av ett ögonvittne. Hennes dräkt var alltjämt av
manligt snitt, och åt toaletten ägnade hon samma minimala
omsorg som i ungdomens vår.

Att hon ej på gamla dagar blev bortglömd av de goda
romarne, därom drog hon själv försorg genom de tvister
med påven, varigenom hon livade upp tillvaron. Bevingat
har det ord blivit, varmed Hans helighet mottog
underrättelsen, att hon satte sig på tvären i ett av dessa otaliga
smågräl, vilka det skulle föra oss för långt att i detalj
omtala. Han avhörde redogörelsen med en axelryckning och
ett »É donna»: hon är kvinna.

Den enda förändring i sitt liv, som hon lugnt och stilla
motsåg, var den sista och största, den som väntar alla. Hon
hade alltid förklarat, att hon icke fruktade döden, och då
hon stod ansikte mot ansikte med den, visade det sig, att
hon talat sant. Lugnt och stilla beredde hon sig på sin
bortgång. Kanske kände hon det så, som vår store skald
sjungit:

»Det bör ej kännas tungt att vandra,
sen lycka, makt och ära gått förut.
Du är så arm, Kristina Alexandra,
[1]
då skådespelet lider mot sitt slut.


På morgonen den 19 april 1689 utandades hon stilla sin
sista suck i en ålder av 62 år. Hennes stormdrivna, oroliga
liv var slutat. Hennes sista stunder förljuvades genom
närvaron av Azzolino, som, fastän själv märkt av sjukdom,
vakade dag och natt vid hennes bädd. »Hans trohet är»,
säger Bildt, »det försonande ljuset i mörkret av tomhet, flärd
och brott kring den döende drottningen från främmande

[1] Namnet Alexandra hade Kristina antagit till ära för påven Alexander VII, som upptog henne i den romerska kyrkan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/3/0537.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free