Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl X Gustav - Karl X:s första krig mot Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Weibull, »avhandlades mellan dessa fyra de viktigaste ämnen
för samtid och eftervärld i den skandinaviska Nordens historia.
Tankarna följde varandra som i en svallsjö. Orden föllo
hastiga, abrupta, som de kunde falla på ett mellanslag mellan
isfärden över Bält och marschen på Själland mot Köpenhamn.
Protokollets fragmentariska beskaffenhet liksom ökar
intrycket. Och ännu efter århundraden är det med något av
det förflutnas spänning, som forskaren följer de svårtecknade
dragen på ett pappersblad, vilket höljes av utstrykningar
och tillägg i raden.»
Den 12 februari började fredsunderhandlingarna. Men
förgäves sökte de danska kommissarierna hejda svenska härens
framryckning genom löfte, att freden skulle vara sluten inom
24 timmar. Karl Gustav var icke den, som lät locka sig
genom någon »söt sirenesång». Icke en timme ville han förlora.
Hans egen ställning var ju icke utan risk. Den härstyrka,
med vilken han stod på Själland, uppgick ej till mer än 5,000
man; och om isen bröt upp, skulle han stå där avskuren från
förbindelsen med de sina på Fyen och Jylland och utsatt för
fiendehärar, som Danmarks vän Holland kunde komma att
landsätta. En annan fara hotade från Brandenburg, vars
kurfurste icke var att lita på. Han strävade nämligen efter
att göra sin stat till en av Tysklands ledande makter men
fann överallt Sverige i sin väg, liksom en gång fallet var med
Saxen. Karl Gustav mottog oroande underrättelser om att
även kurfursten var betänkt på att hjälpa Danmark.
De svenska trupperna fingo alltså befallning att fortsätta
marschen mot Köpenhamn, och fram gick det genom
snödrivor, höga som hus. Det var knappt fotfolket kunde bana
sig väg.
Köpenhamns befästningar voro förfallna, besättningen
otillräcklig; hela folket var slaget med skräck. Så var Danmarks
öde beseglat. Genom freden i Roskilde den 26 februari
1658 förvärvade Sverige från Danmark Skåne, Halland,
Bleking och Bornholm, från Norge Bohuslän och
Trondhjems län.
Så hade Sverige blivit ett inom sig avrundat helt med
naturliga gränser. Genom frederna i Brömsebro och Roskilde
hade vårt land med sig införlivat ett område, inom vilket nu
en fjärdedel av svenska folket bor. Sveriges rike hade då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
