Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl X Gustav - Andra kriget mot Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
köra malm och kol till bruket och räknade på att slippa
detta, om smälthyttan förstördes. Framkomna till
Silbojokk, satte norrmännen eld på såväl hyttan som kapellet
och flere andra byggnader.
Karl Gustav lät sig dock aldrig nedslås av motgången.
»Jag känner verklig beundran för den svenske konungens
oförskräckta mod», skriver Mazarin vid denna tid, »när jag
tänker på hur han med sex mäktiga fiender emot sig likväl
icke drives att taga ett enda steg tillbaka utan tvärtom, likt
palmen, reser sig allt högre, ju flere ansträngningar som göras
att böja honom.»
På nyåret 1659, när vintern utestängt flottorna från de
danska sunden, beslöt han att storma Köpenhamn, ett vågat
företag, då försvararne voro ansenligt talrikare än de
belägrande och hunnit få stadens befästningar i gott skick.
En mörk februarinatt gavs tecken till anfall. Soldaterna
hade dragit vita skjortor över fältdräkten för att synas mindre
mot snön. Nästan ljudlöst närma sig svenskarne. Allt
synes gå efter beräkning. Redan resa de stormstegar mot
de nedisade vallarna och börja klättra upp. Då, med ett,
blixtra kanonerna från vallarna — planen har blivit röjd
för danskarne, som stå fullt beredda till försvar. De
stormande mötas av en fruktansvärd musköteld, stenar hagla,
och kvinnorna hälla kittlar med skållhet lut och kokande
tjära över fienderna. Nedanför vallarna hopa sig högar
av fallna. Ständigt nya skaror störta mot de anfallande:
borgare, holländska matroser och de tappraste av alla, »de
svarte» — det är studenterna. Den natten utförde danska
folket »sin största krigiska bedrift i historisk tid», för att
tala med Troels Lund.
Slutligen måste Karl Gustav blåsa till återtåg. Han hade
förlorat 1,500 man i döda och sårade, och 200 hade tagits till
fånga. På försvararnes sida hade däremot endast några få
stupat eller sårats — så väl hade de stått skyddade bakom vallar
och gravar. I Köpenhamns kyrkor sjöng ett tacksamt folk: »O
Gud, vi love Dig», och från stadens vallar skötos glädjesalvor.
Men de som trodde, att svenska konungen nu äntligen
uppgivit sina planer, skulle få se, att de misstagit sig.
Han blott spanade efter nya utvägar att nå sitt mål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
