Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenskt folkkynne under stormaktstidens dagar - »Överflöd och yppighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
välgång samt visa sin tacksamhet för de skålar, som ägnas
deras egen konung och dem själva. Med ett fryntligt uttryck
i sina omornade anleten måste de tömma samtliga skålar i
botten. Ty annars anses de icke som ärliga män.
Men ej nog härmed. »Vi trodde», fortsätter Ogier, »att
våra värdar skulle låta sig nöja med denna vår
beredvillighet att dricka; men nej: nu uppdukades genast ett yppigt
morgonmål, och vi måste sätta oss till bords. Till maten
serverades mosel och rhenska viner, dels utan och dels med
tillsättningar av allehanda kryddor och magstärkande medel,
lika motbjudande för näsa och ögon som för magen. Så gick
det oss ej blott denna gång eller då och då utan i det dagliga
umgänget. Man icke blott skålade med oss utan trugade oss
att tömma våra bägare till sista droppen. Om vi försökte
undanflykter eller dristade oss till att söka draga vår mätta
bordsgranne vid näsan, nödgade oss tjänarne bakom vår rygg
— ja till och med fruntimren eggade oss — att tömma våra
glas. Lika omilda i sin gästvänskap voro de präster, som
höllo gästgiveri.»
Whitelocke berättar, att vid den festmåltid, varmed han
välkomnades i Uppsala, höll han på att komma i gräl med
drottningens ceremonimästare, därför att han ej ville dricka
de skålar denne föreslog. Engelsmannen hade nämligen
föresatt sig att ej alls tömma några glas i detta land, där
han fått höra att befolkningen skulle vara »mycket fallen
för dryckenskap». Han fann sig också uppkallad att vid
ett samtal lägga drottning Kristina på hjärtat att vidtaga
åtgärder mot »det här brukliga otidiga supande och
sväljande, som bland allmänheten mycket går i svang, och
som, därest bättring ej göres, kan draga Guds straffdom
över landet».
De inhemska källorna bekräfta i allo utlänningarnes
iakttagelser. Den förut citerade prästmannen från
Västergötland, som deltog i 1650 års riksdag, yttrar om den
festmåltid, som drottningen den 7 november höll för
riksdagsmännen av de tre högre stånden: »Gott välsmakande spanskt
och rhenskt vin gavs där till fyllest, och inga andra drycker,
utan den, som begärde svalkedrick, fick god Brunswiks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>