Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenskt folkkynne under stormaktstidens dagar - »Överflöd och yppighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från stormaktstidens slut prisas de prästerliga brudarnas
enkelhet i motsats till »stadens jungfrur i fiskben».
En dundrande straffpredikan mot det täcka könets
fåfänga innehåller Jesper Svedbergs bok »Gudelige dödstankar»,
vilken utkom under det hemska peståret 1711. Författaren
utbrister: »Eva haver alltför många döttrar, som på henne
brå och släktas. De mena all deras heder, välstånd, liv och
lycksalighet bestå uti storhet och höghet. De måga av harm
spricka och i mång stycken brista, där de icke få sina titlar
och de ställen, som de förmena sig vara berättigade till.
’Ah, vad högmodas du, arma mull och aska, som dock icke
annat äst än en slem träck den stund du ännu lever? Och när
människan är död, äta henne ormar och maskar.’ Läs orden
än en gång igenom med betänkande, och gäck till de dödas
grav, slå upp kistan, så skall du få förklaring på texten!»
Och så kommer han in på damernas speciella yttringar av
fåfänga: bruket av muscher och fontanger. »Vad äro»,
utropar han, »de svarta fula lappar, dem de sticka i ansiktet,
annat än de vilja mästra Gud, som dem dock sköna och
däjeliga skapat haver! Vad vilja de med den vederstyggeliga
huvudbonaden, den de fontanger kalla, annat än mästra Gud
och vara alldeles missnöjda med hans skapande? Jag sade
vederstyggeliga. Ty ock nu på kort tid hava oskälig djur
fött fram onaturliga och vidunderliga foster med sådana
huvudbonad med fähuvud och undertiden[1] hundanos för att
låta dig se, vad stor vederstyggelse Gud bär därtill.»
»Nu är», klagar författaren, »världen så inkommen med flärd,
högfärd, yppighet och fåfänga, att det bliver, snart sagt,
nästan odrägeligit för en man av stånd och värde, den icke
desto förmögnare är, att taga sig hustru. Här är strax Eva
framme, som är ej nöjd med sitt stånd och sina villkor. Hon
vill högre upp. Hon vill vara lik med den högsta, om hon
kunde. Hon vill hava så kosteliga kläder som en fröken,
så dyrbara diamanter, så kostbara speglar, så sköna tapeter,
så fullkomligt cabinett, så à la mode fransöska sängar, bord
stolar, kiridonar,[2] så krusigt nattetyg, silverservis, så präktig
vagn och tyg, så drängar, så hästar, så uppvaktning, så allt
såsom en fröken, såsom en prinsessa. Mannen måste det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
