Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenskt folkkynne under stormaktstidens dagar - Ett hetlevrat släkte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Persson, »vad han mente med det namnet Zwinglius, vilket
ursprung var till slagsmål. Han sade sig ingen mening hava
därmed» — mer fick man ej ur honom. Domen lydde på att
»Böösen» skulle för slagsmål böta 24 mark och Nils Persson
för okväde 20 mark, »efter han enom borgmästare last gjorde
med sådant namn, oansett att han intet ville ut med, vad
mening han därmed hade».
Till och med bland prästerskapet kunde man stöta på
väldiga dryckeskämpar, isynnerhet bland dem, som varit ute i
kriget. Med en sådan sammanträffar en djäkne från Örebro
i en sörmländsk prästgård, då han är stadd på
sockenvandring vid Mikaelitid 1636. Scenen utspelas en
lördagskväll. Huvudpersonerna i det nattliga stycket äro två
medlemmar av det andliga ståndet. Den ene är värden på stället,
den andre »herr Benedictus, en krigspräst». Vi låta djäknen
själv förtälja om sin samvaro med denne andans man. »Strax
när jag var där inkommen, drack han mig till och gav mig
en silvskål fullan med öl, vilken jag ingen specialiter[1] tilldrack.
Då sade han: ’Drick någon till in specie’![2] och fick mig sedan
skålen, annan gång[3] full. När jag icke så hastigt allt utdricka
kunde utan han såg, att det blev något kvar, sade han: ’Si
där ligger Strängnässkrymteriet.’ Då sade han: ’Vi viljom
dricka tre på rad, ty allt trefaldigt är fullkomligt.’
Efter kvällsmaten, sedan dominus pastor[4] i säng var, satte
sig knekteprästen samt med två andra karlar till dricks.
Då drack herr Benedictus mig till; och då jag något sakta
svarade, sade han: ’Fånen tage mig, om du vet någon hut;
du sitter som du hade en stör i dig, du högfärdige bängel!
Du skulle bocka dig och böja din knä inför mig, när jag
dricker dig till. Du haver tre långa horn i huvudet, och dem
haver jag släppt.’[5]
När jag en stund suttit, ville jag gärna gått i säng. Sade
herr Benedictus: ’Du predikar inte i morgon; du skall sitta,
om än fånen toge dig.’ Och hände sig, att jag satt och rörde
min fot. Då sade han: ’Sitt och gestikulera med fötterna,
hornbagge! Äst du vreder, din trehorning? Stånga mig inte!’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
