Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenskt folkkynne under stormaktstidens dagar - Ett hetlevrat släkte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Smålandstäppa, är jag icke så god som du? Jag skall inte sitta
nerom dig.» Varpå den andra bedyrar: »Jag går intet nerom
dig såsom din piga. Jag går, ta mig tusande djävlar, intet
nerom dig, sakramentskade slyna!» Kassörskan är emellertid
inte vackrare i mun, ty hennes genmäle lyder: »Den stund
Jag går nerom dig, tage mig tusande djävlar, kona!»
Nu övergå damerna till att sparkas och riva varandra i
håret. Kassörskan tycks emellertid ha varit den starkare
av de två, ty hon lyckades slutligen kasta in kamrerskan i
bänken. Men hennes triumf på den efterfikade ytterplatsen
blir icke länge ostörd. Hennes vederdelokvinna går ut ur
bänken och sätter sig i den framför varande, där hon
ideligen vänder sig om och gör fula miner åt kassörskan. För
omväxlings skull inlåter hon sig i samspråk med sin granne,
proviantmästerskan, och anmärker högt: »Jag är i dag
biten av en hund!» I anledning varav kassörskan utlåter sig:
»Var du hund själv och ingen annan! Bite dig fanen!»
Det blir för starkt för fru kamrerskan. Med utropet
»Bite fånen dig!» rusar hon upp och kastar sig över
fienden, och en ny batalj med sparkar och hårdragning vidtager.
Under allt detta pågick predikan. När mässan sjöngs,
blossade striden åter upp med sådan våldsamhet, att
församlingen tystnade i sin sång och prästen ensam fick fortsätta.
Slutet blev, att bägge argbiggorna fingo plikta för
kyrkofridsbrott. Sedan detta skett, förliktes de inför konsistorium.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
