Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- En kärnkarl från vår stormaktstid
- Olof Rudbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
länger. Han är en ormatjusare, tager levande ormar, bär dem
i snappsäcken, låter dem krypa i barmen och kring halsen,
item krypa på sin tallerk[1] och på bordet av och an, som han
själv vill. Ty är han vorden till en stor styggelse och haver
ett ganska sällsamt rykte om sig. Nu är han med pick och
pack härifrån. Ja, hädan och aldrig hit.»
*
Stora, djärva planer fyllde alltid Olof Rudbecks hjärna.
Det var honom ej nog att ha skapat Europas näst största
botaniska trädgård, han ville sprida ökad glans över
Sveriges namn genom att utge ett verk, vari alla kända växter
skulle beskrivas och avbildas i naturlig storlek, ett
jättearbete, vars make ej fanns i hela världen. Men ju svårare
ju ärofullare! För att få dessa tusentals växter avtecknade
uppfostrade han en krets av skickliga ritare och träskärare.
Slutligen voro nästan alla figurerna utskurna, och två stora
band lågo tryckta, ett storslaget vittnesbörd ej blott om
utgivarens konstnärliga färdighet utan ock om hans
vetenskapliga noggrannhet och förvånande växtkännedom. Då
avbröts arbetet för alltid genom en olyckshändelse, som vi
sedan få bevittna.
Samtidigt arbetade Rudbeck på ett än väldigare arbete,
vari han ville behandla Sveriges äldsta historia.
Storhetstidens lärdomsvänner hyste ett starkt intresse för fosterlandets
minnen och historia. Allt emellanåt fick man från
avundsjuka grannfolk höra stickord om Sverige såsom en uppkomling
bland nationerna. Det gällde då för svenskarne att visa
världen, hurusom deras land hade anor, lika stolta som något
annat rike. Ej minst nitälskade Gustav Adolf för att draga
fram i ljuset allt, som kunde »lända vårt kära fädernesland
till berömmelse». År 1629 gav han i uppdrag åt en
kommission, bestående av tre män, att resa omkring i landet
och verka för samlande och bevarande av våra
fornminnen. Instruktionerna för dessa »riksens antiquarii och
hävdesökare» innehöllo bland annat följande: »Först vill Hans
kungl. Maj:t, att de allehanda gamle monumenter och saker
söka skola och samla, som fäderneslandet kan bliva
illustrerat[2] med, förnämligast alle gamle runeskrifter, såväl i böcker
[1] Tallrik.
[2] Förhärligat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:26 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/4/0086.html
