Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XI:s förmyndare - Den nya förmyndarregeringen och dess styrelsesätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dock ej fyllt måttet inför en så fordrande domare som Johan
Baner. Den store fältherren fann honom bortskämd och
alltför svag för franska modesaker. Gav man honom order
att stiga upp ett par timmar före dagningen, såg man ändå
icke till honom förrän tidigast klockan 8. Men hans
anseende som härförare var ännu på 1660-talet så stort, att
kejsaren ville sätta honom i spetsen för sina arméer.
Krigare var han också till liv och själ, »en martialisk herre,
mer inclinerad[1] att föra arméer och vistas på tyska botten
än här i landet att blanda sig uti intrigerna», säger hans
samtida, riksrådet Karl Bonde i sina berömda »Anekdoter till
Sveriges historia». I rådet talade Wrangel vid alla möjliga
tillfällen för krig, lika gott mot vem, ty »Sveriges höghet»,
menade han, »kommer av värjan och kan endast med den
upprätthållas». Han tillhörde dem, som liknade freden vid
en i och för sig god medicin, som patienten dock lätt kunde
få för mycket utav, så att den framkallade förstoppning.
På äldre dagar, år 1674, tecknas hans bild av den förut
citerade italienske diplomaten Magalotti sålunda:
»Riksmarsken greve Karl Gustav Wrangel är storväxt och
har ett vackert men stolt utseende; han är omkring sextio
år eller snarare däröver. Gikt och sten ha illa hanterat
honom, och hans tillstånd är sådant, att han är nästan
ur stånd att längre föra befäl i krig på grund av kroppens
bräcklighet. Själskrafterna äro likväl fullt i behåll. Men
redan har han två gånger haft kongestioner åt huvudet,
som gjort att han fallit ned som död, och fara för slaganfall
finns ständigt. Hans dåliga hälsotillstånd gör, att han
tänker på döden och på livet efter detta och mycket lämnar
sig i händerna på prästerskapet. Han är religiös och låtsar
vara teolog samt intresserar sig för lärostrider, såsom
brukligt var på hans tid i Tyskland. Talar gör han föga och icke
med synnerlig lätthet. Han är belevad, praktlysten,
frikostig, ordhållig men lättretlig och mycket svag för
kvinnor. För mångahanda saker intresserar han sig, tycker om
böcker och vetenskapsmän, fastän han, för att säga
sanningen, icke är synnerligen fint bildad. Aldrig är han
sysslolös: antingen läser han, eller arbetar han vid sin svarvstol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
