Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XI:s förmyndare - Den nya förmyndarregeringen och dess styrelsesätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ändå mera betydde det dock för sammansmältningen
med Sverige, att inbyggarne i de nyvunna landskapen fingo
sända ombud till den svenska riksdagen. Detta skedde
första gången år 1664. Fyra år därefter kunde det nya
universitetet börja sin betydelsefulla verksamhet.
Men mycket av vad regeringen sålunda byggde upp revs
åter ned av det krigsfolk, som inkvarterades i Skåne. Fastän
det hade till uppgift att vaka över lugn och ordning,
uppförde sig soldaterna mångenstädes snarare som i
fiendeland än som bland egna landsmän. För de stackars
bönderna tjänade det nästan ingenting till att klaga; den
brottslige blev icke ordentligt straffad.
I anledning av dessa och en del andra överklagade
förhållanden tillsatte regeringen år 1669 en kommission, bestående
av två riksråd, vilka tillsammans med generalguvernören reste
igenom Blekinge och Skåne från stad till stad, från härad till
härad och överallt höllo möten med befolkningen. Många
missförhållanden kommo därvid i dagen, och många skador
botades. Ett par exempel må anföras.
I Hästveda klagade en bonde, att medan han en dag höll
på med sitt arbete, kom den ryttare, som var inkvarterad
hos honom, ridande mot honom »med spänd och laddad
pistol, begärande penningar att dricka på». Och då han ej
fick det, sköt han bonden i axeln med två kulor, så att denne
blev vanför och måste ligga över år och dag under
fältskärs hand. Efter sitt dåd rymde våldsverkaren med den
av bonden inköpta munderingen. Denne fick sig då
tilldelad en annan ryttare, som var »ändå värre än den förre».
Han överföll bondens piga med hugg och slag, så att hon blev
liggande sjuk, bröt sig in i visthus och källare och hotade
ägaren till livet, vadan denne ofta måste rymma gården och
»låta ryttaren husera som han ville, skjutande i stugorna».
Slutligen rymde även denne våldsverkare med häst och
mundering.
Den stackars mannen fick nu företräde inför
kommissionen och tillspordes, om han icke klagat hos översten. Han
svarade: »Jo men har jag så men intet besked fått, efter
ingen visste, var ryttaren var att finna».
Liknande klagomål hördes från flera olika håll: över hur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
