Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den blyge ynglingen, som blev envåldshärskare - Karl XI:s barndom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En gång red han från Skåne till Västmanland på tre dagar.
Han var stor hästvän, och några av hans ädlaste springare
finnas ännu förevigade av Ehrenstrahls pensel på
Gripsholm. Där ser man »Brillant», som Karl fått i present av
Ludvig XIV, och som bar honom i slaget vid Lund, sedan
»Thotten» fått sig en kula för pannan. Där finnas också
bilderna av »Lille Engländaren», »Blå Tigern», »Pegasus»,
»Monarcha» och »Kortom», favoriten framför alla andra.
Det var nästan alltid något vilt i Karls skämtsamma påhitt.
Särskilt roligt hade han av att spränga i sporrsträck mot
någon av sina följeslagare, sätta sin fot under hans stigbygel
och lyfta mannen ur sadeln samt med en stöt för magen
förpassa honom från hästryggen. En gång lät han vid en
måltid lägga handgranater av papp under bordet och faten för
att med explosionerna roa (!) främmande officerare och
sändebud, som han bjöd på middag.
I Upplands och Västmanlands skogar jagade Karl björn
och i Stockholmstrakten varg och lo. Ännu funnos nämligen
dylika rovdjur där — ja så sent som 1833 skötos de sista
lodjuren, två stycken, i nuvarande Humlegården. Nästan
vart år var konungen på orr- eller »tjäderhaneleken» i trakten
av Kungsör.
I sina almanackor har konungen samvetsgrant
upptecknat sina bedrifter på jaktstråten. Så berättar han t. ex. år
1689: »Den 8 november var jag, min son Karl och prins
Fredrik uppå jakt i Djurgården och bekommo 10 vargar i stora
Lopkärrsbacken, men tvenne sluppo. De hava ihjälrivit 5
djur.» År 1691 skriver han: »Den 4 januari efter aftonsången
var jag på jakt i Djurgården efter 5 loar, som voro i
Valdemarsön, varav vi bekommo 3. Den 5 voro vi åter där igen
och sökte efter dem mera; då voro de utgångne.»
I Småland och annorstädes jagade konungen älgar, hjortar,
rådjur och vildsvin. Man märker det sanna jakthumöret i
följande lilla dagboksanteckning för den 22 september 1690:
»Jag var i Djurgården riden och hörde hjortarne ropa.»
Överhuvudtaget vittna konungens almanacksanteckningar
om livligt intresse för djurliv och annat märkligt i naturen.
Han nedskriver t. ex. den 27 juli 1696, att »stalldrängen
Anders Eek tog med böndernes tillhjälp, som körde hö, en vit
ekorre vid Kungsbarkarö och bragte honom hit till Kungsör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
