Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den blyge ynglingen, som blev envåldshärskare - Sverige invecklas åter i krig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
giktbruten och orkeslös, så att han mest låg till sängs. Vad
man ej heller visste var, att de fruktade svenska trupperna
utgjordes av folk, som på fjorton månaders tid fått sold för
blott en månad och därför rymde i stora skaror eller
plötsligt vägrade att tåga vidare.
Den anda av rask beslutsamhet, som fordom besjälat
Sveriges krigare, den fanns nu i stället hos deras motståndare.
Hastigare än någon kunnat ana var kurfursten av
Brandenburg över svenskarne, och vid Fehrbellin lyckades han slå
en del av deras armé på flykten. De samlade sig dock åter
i god ordning, och efter ett nytt anfall måste kurfursten
avstå från vidare förföljande. Detla hände i juni 1675. Karl
Gustav Wrangel hade då av sjukdom varit urståndsatt att
föra överbefälet.
Någon verklig seger hade Fredrik Wilhelm visserligen
icke vunnit, och svenskarnes förluster voro obetydliga, blott
600 man, eller ungefär samma antal som fiendens, men
motgången föranledde Wrangel att utrymma Brandenburg och
draga sig tillbaka till Pommern, dit kurfursten snart följde
efter. Under svenskarnes återtåg upplöstes krigstuktens
band alltmer. Genom rymningar minskades arméns styrka
med nära hälften av dess ursprungliga antal eller från 13,000
man till 7,000. Ändå värre var, att svenskarnes segerrykte
hade fått en betänklig knäck. Vid åsynen av Sveriges
svaghet förklarade först Holland, sedan tyske kejsaren och
slutligen Danmark krig. Kurfursten av Brandenburg och
konungen av Danmark, Kristian V, lovade varandra att ej
sluta fred, förrän Danmark återfått vad det förlorat genom
frederna i Brömsebro och Roskilde samt dessutom Wismar och
Rügen och kurfursten erhållit det övriga av svenska Pommern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
