Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den blyge ynglingen, som blev envåldshärskare - Kriget med Danmark 1675—1679
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
riksförrädarne». Den gång det gällde Danmarks
självständighet eller undergång var det ju blott Köpenhamns
borgerskap och konungen, som offrade något för landets räddning.
Vapenförbundet mellan konung och borgerskap bestod, när
de tre högre stånden kallades till ett riksmöte i Köpenhamn
1660. Här föreslogo borgare och präster, att kronan skulle
förklaras ärftlig, till tack för Fredriks III:s förtjänster under
kriget. Riksrådet och adeln motsatte sig. Men då stängdes
stadens portar, så att de motspänstige ej kunde undkomma,
och borgerskapet väpnade sig. Det skrämde adeln att ge efter.
Kort därefter utfärdade arvkonungen nya lagar, som gjorde
honom alldeles enväldig. Nu vågade ingen motsätta sig.
Vid den tid, då Kristian V började kriget mot Sverige,
hade Griffenfeldts avundsmän och andra motståndare fått
övertaget över rikskanslern. De förmådde konungen att
förklara Sverige krig och sedan fängsla Griffenfeldt samt anklaga
honom för landsförräderi. Slaget kom som en blixt från
klar himmel. Kanslern kunde ej överbevisas om brottet men
dömdes ändå till döden. Just när han var redo att mottaga
dödshugget, blev han benådad men fick sitta i fängelse till
kort före sin död.
Genom Griffenfeldts och envåldskonungarnes arbete hade
emellertid Danmarks här och flotta blivit ansenligt stärkta
och förbättrade under samma tid, som Sveriges försvar fått
förfalla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
