Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Den blyge ynglingen, som blev envåldshärskare
- Kriget med Danmark 1675—1679
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Snapphanarne.
I de skånska skogarna på gränsen till Småland och
Bleking, särskilt i Göinge härad, hade folket alltsedan
Dackefejdens dagar, ja ännu tidigare, namn om sig som hårdnackat
och stridslystet. Den karga jordmånen förmådde ej bära
tillräckligt med gröda för att ge bönderna levebröd, utan de
måste skaffa sig biförtjänst genom smide och träslöjd. Vad
de sålunda tillverkade, foro de ned till slättbygden och sålde.
Men nu hade kriget försvagat slättbornas köpkraft, och så
stodo Göingeborna där utan pengar till föda. Då erbjöd kriget
en ny sysselsättning i stället för hemslöjden, och tillfällena till
vinst genom plundring voro ej att förakta. På vilken sida man
skulle strida var ingen fråga om, ty ännu betraktade bönderna
allmänt Danmark som sin hembygd och hade för sig, att
kriget redan var avgjort och Skåne återförenat med det gamla
hemlandet.
För övrigt begagnade sig Kristian V av skåningarnes
tillgivenhet för Danmark. Omedelbart efter danskarnes
landstigning i Skåne utsände han ett manifest,
genomandat av medlidande med »de fattige inbyggare i Skåne,
Halland och Bleking», vilka under hans »höglovlige förfäders
regering uti beständigt välstånd florerat» men nu måste bittert
pröva, hurusom deras nya överhet kränkt folkets rätt och
lagar och således själv sönderslitit bandet mellan sig och dem.
Nu hade svenska regeringen till på köpet genom ett
orättfärdigt krig »dragit över sig så många tusende oskyldiga
kristnas suckar och tårar». Men därför kände sig också Hans
Maj:t konungen av Danmark förvissad om att Gud skulle
välsigna hans rättfärdiga vapen, samt att hans forna
undersåtar skulle i »sina böner önska Hans Kungl. Maj:t all lycka
och seger». Ja han hoppades ock, att de skulle efter
yttersta förmåga bistå honom i hans värv att få dem »förlösta ur
svenskens våld och återförenade med kronan Danmark såsom
lemmarne med sin lekamen».
Den, som nu ville ge sig i dansk tjänst, skulle »strax bekomma
fem riksdaler på hand och därförutom sin rikliga månatliga
sold»; och för övrigt hade alla, som gagnade Danmarks sak,
att räkna på hederlig belöning. Ja de skulle bli hugnade med
sådana »privilegier, friheter och andra kungliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:26 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/4/0161.html
