Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den blyge ynglingen, som blev envåldshärskare - Kriget med Danmark 1675—1679
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Finjasjön avlivade de tillfångatagna svenskarne genom att
stoppa dem levande under isen.
Ett särskilt stort värde hade snapphanarne för danska
armén såsom vägvisare och kunskapare. Den mängd rapporter
från friskyttar angående de svenska truppernas rörelser, som
finnas i danska riksarkivet, vittna nogsamt därom. Och dock
voro naturligtvis de skriftliga rapporterna blott en ringa
del av alla de värdefulla uppgifter, som lämnades av dessa
spejare, ty de flesta framfördes naturligtvis muntligt.
Snapphanerörelsen utbredde sig till hela det skogsbälte,
som går fram mellan Skåne å ena sidan, Halland, Småland
och Blekinge å den andra. Men även bergåsarna i mellersta
och södra Skåne blevo tillhåll för snapphanar. Här och var
utpekar man än i dag djupt inne i skogarna platser, där
snapphaneband haft sitt tillhåll. Det är mest klyftor och grottor
i bergen, men på somliga ställen hade dessa »arga karlar» grävt
sig jordkulor. Att så verkligen varit förhållandet kan man få
bekräftat av åtskilliga skrivelser från samma tid. Till dessa
gömställen kunde de draga sig undan, när det var fara å
färde; och pålitliga kunskapare hade de, såsom en svensk
kapten rapporterar, i »en del lättfärdigt kvinnfolk, som är mest
i varje by. De hava», skriver vår sagesman, »sitt tillhåll hos
snapphanarne och ge dem kunskap om vad som passerar
i byn.»
Det var dock ej massan av Skånes bönder, som sålunda
grep till vapen mot svenskarne — snapphanarne voro tvärtom
jämförelsevis fåtaliga, och deras våldsbragder kommo i
själva verket att minst lika mycket gå ut över den fredliga
befolkningen som över de svenska trupperna. »Man kommer»,
skriver en forskare, »att tänka på Söderns banditti, då man
i rättegångsakter läser om sådana uppträden som det i Östra
Broby klockaregård en dag under efterhösten 1677, då det
sent på kvällen plötsligt bultar på porten och stugan fylles
av män, som ingen känner, banditerna söka efter det ställe,
där penningarna kunna vara förvarade, de innevarande bli
slagna blå och blodiga och huset blir så grundligt utplundrat,
att det på morgonen står som en ruin. Det är ej underligt,
att traditionen bland Skånes bönder i de allra flesta fall
visar sig fientlig mot snapphanarne och i dem ej ser stort
annat än ogärningsmän och rövare.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
