Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den blyge ynglingen, som blev envåldshärskare - Kriget med Danmark 1675—1679
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sällar till snapphanar. Han blev till slut överraskad av en
svensk trupp och fick hästen skjuten under sig men försvarade
sig till det yttersta, först stående och sedan på knä — han
hade nämligen fått bägge benen avskjutna. Till sist slogo
svenskarne ihjäl honom.
En oförsonlig fiende hade snapphanarne i den svenske
löjtnanten Alexander Hummerhielm, som aldrig unnade dem
någon rast eller ro. Han hade skaffat sig en listig och förslagen
kunskapare i gästgivaren i Markaryd, som höll noga reda på
friskyttarnes göranden och låtanden och kände till deras
hemligaste smyghål. Och när snapphanarne minst anade
någon fara, slog den oförvägne Hummerhielm ned på dem som
en blixt. Han utmärkte sig sedan under Karl XII:s fanor
ej blott för samma överdådiga tapperhet utan ock för högre
militär begåvning, så att han avancerade till generalmajor.
Ända till år 1708 höll han ut med fältlivets vedermödor, men
då voro den 65-årige krigarens krafter så försvagade, att han
måste begära avsked. Livhanken höll dock i ännu femton år.
En annan av snapphanarnes obarmhärtigaste förföljare
var hövitsmannen på Sövdeborg i Ystadstrakten Sven
Erlandsson Ehrenflycht, bland allmogen känd under namnet
»Banketröjan», därför att han hade en så oemotståndlig
lust att prygla bönder. Ehrenflycht var en konstig fyr: så
snart han genompryglat en bonde, gav han honom rundligt
med pengar och trakterade honom frikostigt med mat och öl.
Så att mången tyckte riktigt bra om att få stryk av
Banketröjan.
Svenskarne besvarade snapphanarnes grymheter med att
jaga dem som skadedjur, stegla och hänga dem i massor.
Men ingenting tycktes bita på dessa grova bestar. Man stack
igenom dem med glödande spjut längs ryggraden och reste
så upp dem utefter vägarna till skräck och varnagel. Men det
påstås, att man kunde få se dem i detta »faseliga» tillstånd
vid gott mod röka sin pipa och okväda de förbifarande, »under
begabberi och ovett emot sine bödlar».
Lika litet verkade andra straffåtgärder. Förgäves
utfärdade Karl XI den 14 januari 1677 ett »nådigt plakat» av
innehåll, att varhelst man påträffade snapphanar, som gjorde
svenska kronan eller dess krigshär någon skada, skulle »alla
i den socknen boende bönder som förrädare bliva ansedde och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
