Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den blyge ynglingen, som blev envåldshärskare - Kriget med Danmark 1675—1679
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mängd själasörjare, som fått sätta livet till. Somliga blevo
ihjälslagna av snapphanarne, andra avledo till följd av det
allmänna eländet, som kriget framkallat. Många blevo svårt
misshandlade. Så berättas om en prästman, som
snapphanarne slogo ut tänderna på med sina bösspipor. En del
flydde från eländet, andra blevo tillfångatagna av danskarne
och dogo av de lidanden, de måste utstå i fängelset.
Kyrkoherden i Hallaryd i sydligaste Småland blev två gånger
hemsökt av snapphanar, som rövade eller höggo sönder både
löst och fast i huset och slutligen togo kyrkoherden med sig
»barfött och med ringa kläder iklädd, av gården, drivandes
honom emellan hästarna med piskor som ett annat oskäligt
kreatur, hotandes dessutan honom oräkneliga gånger på
livet». Endast med en dryg penningsumma kunde han lösa
sig ur deras våld.
Att just prästerna fingo sitta så hårt emellan har delvis
sin orsak i ett manifest från danska regeringen, vilket gav
bönderna rätt att arrestera de själasörjare, som höllo med
svenskarne, och föra dem fångna till närmaste fästning. Till
lön därför skulle den fångne prästens egendom utskiftas
bland hans sockenbor. Detta förklarar, varför man i
berättelserna om snapphanedåden så ofta får läsa just om plundring
av prästgårdarna. Det kan ej förnekas, att kung Kristian
också mot krigets slut bidrog till dess förvildning i allmänhet
genom sådana befallningar till friskyttarne som att bränna
alla städer i södra Skåne samt alla förråd i närheten, en
befallning, som dock lyckligtvis endast till en ringa del kunde
verkställas.
Det förtäljes, att Karl XI själv en gång blev överraskad
av snapphanar, då han var på besök i Åhus prästgård. Han
måste då i hast kliva från spisen upp i skorstenen, varefter
kyrkoherden sköt för spjället. På detta stod konungen, under
det att snapphanarne snokade igenom alla vrår utan att
finna sitt byte.
Från Mörrums socken i Bleking berättas om en snapphane,
som lagt sig på lur bakom några buskar vid vägen, där Karl XI
red fram i spetsen för sin här. Med geväret vid kinden låg
han där och höll fingret på avtryckaren, fast besluten att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
