Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den blyge ynglingen, som blev envåldshärskare - Kriget med Danmark 1675—1679
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
7. Vilka bönder som fasttaga och inbringa någon
snapphane, desamma skola var och en undfå en belöning samt höga
Överhetens nåde och hjälp. Och måste de vyrdige pastores
så väl som läns- och fjärdingsman göra sin högsta flit, att
detta mördarepartiet måtte ofördröjligen utrotat bliva.»
Envisast höll snapphaneväsendet i sig i Örkeneds socken
på gränsen till Bleking, bland vars resliga befolkning de danska
konungarne av ålder brukat taga män till sin livvakt. Här
gåvo sig hela familjer, både män och kvinnor, till
snapphanarne. Hit till dessa otillgängliga skogstrakter med vilda
klyftor, kärr och moras togo snapphanarne också med förkärlek
sin tillflykt, då man satte efter dem ute på slättbygden; och
mer än en svensk avdelning har här blivit nedgjord till sista
man. När ingenting annat hjälpte, gav Karl XI i vredesmod
befallning åt överstelöjtnant Nils Skytte att »uppbränna hela
Örkeneds socken och ihjälslå allt mankön emellan 15 och 60
år. Den hemska straffdomen kunde dock endast delvis
verkställas. Visserligen brändes alla gårdarna så när som på två,
men av socknens vuxna män blev det blott en enda, som
miste livet. Allt det andra folket hade nämligen flytt in i
skogarna.
Värst beryktade i dessa trakter voro Uggleherarne,[1] sju
söner till en torpare på Uggletorpet i Örkeneds grannsocken
Glimåkra. De plundrade och rövade på ömse sidor om gränsen.
Så berättas, att de en gång återvände från en rövarexpedition
till Loshults socken på gränsen mot Småland med
»360 nöt, som de tagit». Efter snapphanefejdernas slut hade
Loshultsborna ett fasligt besvär med att söka reda på sina
kritter, som snapphanarne sålt till bönder långt borta i Skåne
och i Bleking.
Mycket pengar utpressade Uggleherarne också genom
brandskattning samt genom att ta folk till fånga och sedan
utkräva lösesummor.
Ett människoliv var för dem ingenting. Om en av dem
förtäljer sägnen, att han skulle ha ätit upp två
människohjärtan och när han blev fasttagen, uttalat sin förargelse
över att han inte hunnit skaffa sig det tredje, ty då skulle
ingen haft makt att gripa honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
