Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den blyge ynglingen, som blev envåldshärskare - Fred!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lura på tillfällen att försvaga varandra, ty i sådant fall
»kommer», såsom han yttrade till de danska sändebuden, »Frankrike
eller Holland att betjäna sig av deras svaghet, kasta till dem
en ringa summa penningar och begagna dem som tatarer. Och
när kriget är till ända, hava de bägge konungarne endast
ruinerade och förarmade länder, och all kraft är dem då betagen.
Men om Sveriges och Danmarks regenter stode i gott förstånd
med varandra, kunde de stora ting företaga, och då skulle de
ej hava av nöden att vara andras legoknektar.»
I början hade de danska underhandlarne funnit Johan
Gyllenstierna frånstötande och storordig, men ju mer de fingo
att göra med honom, dess mer kommo de underfund med den
ovanliga begåvning och viljekraft, som fanns bakom den råa
ytan, och dess mer ryckte denna väldiga personlighet dem med
sig. Han lyckades också begagna fredsunderhandlingarna
till att grundlägga ett förbund mellan Nordens makter, vilket
kunde få en genomgripande betydelse för framtiden. De bägge
rikena överenskommo att troget bistå varandra mot fiender
samt på allt sätt befordra varandras intressen, speciellt i fråga
om handeln. Särskilda handelsförmåner beviljades svenskar
i Danmark och danskar i Sverige, »på det deras sinnen desto
mera må kunna förbindas och en inbördes förtrolighet och
vänskap igenom handel och vandel bland dem stiftas».
Förbundet befästes genom avtal om ett snart äktenskap mellan
Karl XI och danske konungens syster, Ulrika Eleonora,
med vilken Karl ingått förlovning kort före krigets utbrott.
Så hade den politik, Griffenfeldt en gång förfäktat, åter
segrat över nationalhatet. Genom trycket av främmande
staters övermod och känslan av egen vanmakt hade Nordens
länder bragts till insikt om sitt eget bästa. Den stämningen
blev en hastig ljusglimt i annars av tvedräkt förmörkade tider.
Men mera blev den ej.
Vid den tid, då freden ingicks, skyndade sig prästerskapet
och allmogen i Skåne och Bleking att till Karl XI inlämna en
»enfaldig supplik», att Hans Maj:t icke måtte straffa dem efter
som de förtjänade, med stegel och hjul, ty de hade blivit
förledda av danske konungen, som »i månge år sine brev till oss
avgå låtit, själv personligen esomoftast i våra collatzer[1] och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
